Det talas och skrivs mycket om standardregler och design för alla. Jag tolkar begreppen positivt värdeladdade, vilket säkert är meningen för de ska ge oss en förhoppning om att allt en dag ska passa alla.
Naturligtvis underlättar regelverket det dagliga livet för oss med funktionsnedsättningar. Jag tänker främst på normer för lutningen på ramper, dörröppningar, hissar m.m. vid ny – och ombyggnation.
Men tyvärr kommer det nog att ta oöverskådlig tid innan de får genomslagskraft, och risken är också att det beviljas undantag från reglerna. Kryphål har alltid funnits och den som vill hittar dem säkert idag också. Därför gäller det för oss att vara på bettet.

Standardregler lär aldrig lösa allt, för det finns ett stort problem och det är vi människor, som inte är stöpta i samma form. Förr kunde jag till exempel inte gå på offentliga toaletter, oftast var dörröppningen för trång och utrymmet för litet för en rullstol. Idag är de hindren undanröjda, men då har ett nytt tillkommit, för enligt standard ska toaletterna ha en viss höjd, som inte stämmer med min längd, så jag måste instämma i det gamla talesättet: ”Hur man än väder sig så har man ändan där bak.”

Jag blir alltmer förvissad om att standardmänniskan är ca 170 cm. Tidigare kunde jag prova olika dynor till min Permobil och hitta rätt sittdjup, men nu fanns endast ett mått så det blev en extra tur till Hjälpmedelscentralen för anpassning.
Utgångspunkt för begreppet ”design för alla”, är att en arkitekt eller designer i sitt arbete ska tänka brett på alla användares behov. Kanske är det alltför optimistiskt och orealistiskt att tro att detta skulle vara det sesam öppna dig som gjorde att vi kunde lämna särlösningar bakom oss. Att uppnå målet om att allt ska passa alla tror jag aldrig blir möjligt med tanke på att vi ändå är så olika, men förhoppningsvis når vi en bit på vägen och förhoppningsvis är min bedömning felaktig.

Jag har sett alltför många misslyckanden och kommer osökt att tänka på postens nya, fina, otillgängliga brevlåda, som vi fick dagarna innan utplaceringen stoppades.
Dagligen stöter jag på problem med förpackningar av olika slag som inte verkar ha kommit i närheten av tankar på ”design för alla”. En del har till och med blivit helt inbrottssäkra för sina användare, men jag har hittat en perfekt plånboksförpackning för vissa smörgåspålägg. Gissa vem som gynnar den leverantören!

Jag hoppas att den typen av förpackningar ska få efterföljare och bli ett föredöme för ”tillgänglighetstänket”, för nog är det så att mycket av det som idag hindrar oss i skilda situationer skulle man ha kunnat gjort annorlunda om man tänkt rätt från början, och om designern bara insett att mångfalden bland människor är stor, och att vi har olika förutsättningar men ungefär samma behov. Då skulle vi alla kunna se fram emot en enklare tillvaro.

Taggar: design for alla, tillgänglighet, standardisering

Text: admin