2009 slogs statens olika ombudsmannamyndigheter samman till en gemensam diskrimineringsombudsman. Samtidigt infördes den nya diskrimineringslagen som samlade alla förbud mot diskriminering, oavsett grund.
Tanken var att skapa ett effektivare arbete mot diskriminering och ett mer likvärdigt skydd mellan de olika diskrimineringsgrunderna.

Men sedan starten har den nya myndigheten haft problem. Handläggningen av enskilda ärenden har tagit mycket tid i anspråk och internt har arbetet präglats av konflikter och ledningsproblem.

Riksrevisionen konstaterar att DO har lagt mycket resurser på att handlägga enskilda ärenden och att myndighetens arbete mot diskriminering därigenom i hög utsträckning blivit ärendestyrt och därigenom reaktivt. Samtidigt har det förebyggande arbetet med främjande insatser och tillsynen över aktiva åtgärder fått stå tillbaka.

För att utveckla verksamheten lämnar Riksrevisionen flera rekommendationer. Bland annat anser man att DO behöver utveckla hur tillsynsarbetet och den främjande verksamheten kan samverka. Det handlar om hur kunskap från de enskilda ärendena tas tillvara och används i det förebyggande arbetet.

DO behöver också skapa kunskap om var i samhället risken för diskriminering är störst, hur de tar sig ut och om den minskar eller ökar över tid, anser Riksrevisionen. Då räcker det inte att utgå från anmälningsärenden, anser revisorerna, utan kunskapen om hur diskriminering förekommer i samhället måste också hämtas in på andra sätt.
Med denna kunskap skulle DO bättre kunna prioritera i sitt arbete och använda resurserna där de gör störst nytta, anser Riksrevisionen.

Hela granskningen finns här »

Taggar: diskriminering, DO, Riksrevisionen

Text: admin