Sayam Chortip började spela klaviaturinstrument när han var åtta år. Idag går han estetiskt program med musikinriktning, vid Riksgymnasiet i Angered och spelar främst digitalt piano och synth, men även lite gitarr och slagverk.
– När jag orkar, det tar ju mycket på krafterna, konstaterar han.
Kraft är något som Sayam måste hushålla med, eftersom han har en funktionsnedästtning som innebär muskelsvaghet och nedsatt funktion på vissa inre organ.
När Sayam är som starkast har han ungefär 30 procent av normal styrka. Periodvis kan det sjunka ytterligare.
– Det har funnits perioder när jag inte kunnat spela alls. Det längsta uppehållet varade i över ett år, men oftast handlar det om några månader.
– Då tappar man väldigt mycket. Jag känner att jag inte riktigt är tillbaka på den nivå jag låg på tidigare. Men det tänker jag jobba ikapp, säger han.
Sayam har svensk mamma och thailändsk pappa. Han är född i Thailand, talar flytande thai – men rappar (hittills) enbart på svenska.
Sedan två år är han medlem i Enheten – en hip-hopgrupp som tidigare var göteborgsduon Prince Verner and Robert One, det vill säga Robert Borgwall och Tommy Mattiasson.
Sayam kände till deras musik. Dessutom kände en projektledare i skolan de båda killarna, som båda jobbar inom Föreningen Grunden.
Hon fixade en kontakt och duon ut-ökades till Enheten; tre rappare med olika funktionsnedsättningar, vars budskap är alla ska få vara med, oavsett vem man är och varifrån man kommer.
– Våra låtar handlar mycket om utanförskap och om hur viktigt det är att alla ska få ha det bra.
– Jag är mest sidekick i bandet. De hade redan släppt en platta, men de nya låtarna som kommer nu skapar vi ihop, både musik och text.
Enheten har åtskilliga spelningar. Under en period valde de att inte framträda för att få mer tid till att skapa nytt material.
– Men det är svårt att tacka nej. Man måste ju synas också, säger Sayam.
Hur funkar hip-hop med din muskelsvaghet?
Sayam skrattar:
–Ja, hip-hop kan ju vara mycket ”upp och studsa”, men vi tar det hyfsat lugnt på scen. Jag står mest och gungar med i groovet.
Sayam valde synth som huvudinstrument bland annat därför att anslaget är lättare och mindre kraftkrävande än för akustiskt piano.
Han har även en stunds vila inlagd på schemat, varje dag direkt efter lunch, för att orka med studierna. Dessutom vilar han alltid inför en spelning.
– Jag sparar det lilla jag har för att kunna köra mitt race, säger han.
Hittills har Sayam aldrig behövt ställa in ett framträdande för att kroppen inte orkat med.
En orsak är säkert att han simtränat sedan elva års ålder – numera en gång per vecka vilket ger bra muskelträning.
Men det är musiken som kommer i första hand – inte bara hip-hop, utan även improvisation och jazz. Bland förebilderna finns namn som Eminem, Timbuktu och Petter, men även den amerikanske jazzvokalisten Kurt Elling och den svenska gruppen Koop.
I skolan har Sayam tillgång till en bra musikstudio, med instrument, sångbås, datorer, mixerbord och rätt program. Det är främst där han skapar sina låtar, både texter och musik.
Än så länge rappar Sayam enbart på svenska. Och snart kommer första plattan. Hans projektarbete under fjärde och avslutande gymnasieåret är en egenhändigt producerad EP – ”Genom stan” – med fyra låtar, varav tre är hip-hop och den fjärde en blandning av blues och världsmusik.
En av låtarna, ”Livet är svårt”, skrev han redan som 16-åring.
– Det känns ju så ibland. Då är det skönt att ha musiken, förklarar han.
Efter gymnasiet vill Sayam gärna få en plats på Grunden Media, där hans båda musikpolare Robert och Tommy redan jobbar.
I planen ingår också att jobba som informatör kring den diagnos han har.
Men målsättningen är att kunna leva på musiken.
– Då pluggar jag nog först på någon folkhögskola, sedan söker jag kanske in på musikhögskolan. Musiken ger så mycket styrka och glädje.
Text: admin