Kostnadsfrågan kommer fortsätta att vara viktig i LSS-debatten, men det finns möjlighet att påverka medierapporteringen i en annan riktning. Det var några av de bilder som kom fram när Assistansanordnarna arrangerade debatt med politiska intresseföreträdare och fackförbund om framtiden för personlig assistans.

Samtalet inleddes med att ett antal exempel från svensk opinionsjournalistik under senaste tiden belystes, där LSS-lagstiftningen har kritiserats för att vara alltför kostsam och stå för omfattande brottslighet.

Jonas Franksson, från STIL, talade om en ”medial hets” mot assistansanvändare. Pressombudsmannen, PO, Ola Sigvardsson, höll med om att vissa opinionsartiklar innehöll ett ”häpnadsväckande språkbruk”, men att de inte kunde ses som stridande mot någon av de lagar om yttrandefrihet som han använder i sitt arbete med att granska medierapportering som anmälts av privatpersoner.

Efter att ha granskat hur media har rapporterat om LSS är Ola Sigvardssons bild ganska entydig.

– Den nya trenden under de senaste fem åren är att media lyfter fram missförhållanden av olika slag, och oavsett om fusket är i väldigt liten skala eller inte så är det så att om tunga reportrar och journalister lyfter fram frågan så blir det ett problem, sade pressombudsmannen och framhöll mediers makt att sätta agendan.

Elisabeth Sandlund, ledarskribent på den kristna dagstidningen Dagen höll inte med om att den sammantagna medierapporteringen är negativ, utan påpekade att de exempel som lyftes fram kom från ett fåtal medier, främst Expressens ledarsida.

De flesta i panelen var överens om att LSS, liksom andra reformer och offentliga utgifter, måste kunna diskuteras också ur ett kostnadsperspektiv. Elisabeth Sandlund tryckte på vikten av att rapportera om de som fuskar, men ansåg att huvudsakligt fokus borde ligga på att kommunerna bryter mot lagen när de inte ger människor rätt till ett fullgott liv.

– Det som glöms bort är vad det kostar att inte göra vissa saker som innebär utgifter, sa Camilla Sköld, socialpolitiskt chef på Saco, och menade att neddragen assistans i förlängningen gör att personer inte kan gå i skolan eller arbeta.

Hon fick medhåll av Karin Svanborg Sjövall, ansvarig för välfärdsfrågor på Timbro, som saknade politiska prioriteringar och politiker som inte i retoriken lovar mer än de är beredda att betala för.

Camilla Sköld framhöll det problematiska i att LSS-handläggare på ett subtilt sätt uppmanas till restriktiva beslut, genom att besparingar och inte gott bemödande belönas av chefer.

– Då borde det sägas rätt ut så vi kan ha en ordentlig politisk diskussion om det, sa hon.

Svanborg Sjövall varnade för att överreglera assistansbranschen, och menade att nya krav på reglering var en olycklig konsekvens i spåren av avslöjanden om exempelvis fusk. Enligt henne kommer LSS vara en het fråga i debatten under åren framöver, främst på grund av den ekonomiska ansträngning som mindre och krympande kommuner kommer att känna av.

Elisabeth Sandlund sade att personlig assistans ”tyvärr” inte är en tillräckligt stor politisk fråga för att spela roll inför valet nästa år, men Ola Sigvardsson delade med sig av råd som han trodde skulle underlätta för funktionshinderrörelsen att få genomslag för sina åsikter om LSS:

– Gå alltid i svaromål – även om det inte blir publicerat. Bli bättre på att argumentera, roligare, mer kortfattad – utmana på den journalistiska arenan!

Text: Elsa Persson