Ända sedan valrörelsen 2006 har de nuvarande regeringspartierna haft som ett av sina övergripande mål att minska "utanförskapet " på arbetsmarknaden. I debatten har det ofta handlat om de som står längst ifrån arbetsmarknaden, till exempel personer med funktionshinder och nedsatt arbetsförmåga.
Men begreppet har innefattat fler än så. Även personer som är sjukskrivna under kort tid har räknats in liksom personer som har ett jobb med lönesubvention.

Sedan regeringen tillträdde 2006 har en minskning av utanförskapet
också blivit den viktigaste målsättningen för sysselssättningspolitiken.  Därför har Riskrevisionen valt att granska hur väl begreppet utanförskap kan användas för att både styra politiken och att följa upp effekterna av den.

Riksrevisionen konstaterar att regeringen inte tillräckligt tydligt har definierat begreppet utanförskapet. Det uppfyller inte heller de krav som riksdagen har satt upp om att mål måste vara välformulerade, mätbara och uppfyllningsbara.

Så som regeringen använder begreppet är det inte heller lämpligt som indikator för sysselsättningen. Riksrevisionen konstaterar att utanförskapet, med dagens definition, kan öka samtidigt som sysselsättningen ökar. Likaså kan utanförskapet minska utan att den långsiktiga frånvaron från arbetsmarknaden minskar.

Revisorerna uppmanar därför regeringen att precisera målet för sysselsättningspolitiken och att förbättra redovisningen av sysselsättningspolitikens effekter.

Läs hela rapporten hos Riksrevisionen »

Text: admin