Johanna Andersson
Johanna Andersson är student och återkommande krönikör i SHT.

Varför det är så förbjudet att prata om sex i kombination med normbrytande funktionalitet. Jag menar, vi är också sexuella varelser. Vi är också kåta ibland, skriver Johanna Andersson.

En person med någon slags normbrytande funktionalitet bryter redan mot en norm. Redan där vet många inte riktigt hur de ska agera. Om en person med funktionsvariation också är HBTQ-person bygger det upp ytterligare osäkerhet.

Det är ännu mer tabu om en person bryter mot båda normerna. Detta tycker stora delar av samhället är ytterst konstigt och nästan lite skrämmande.

Jag undrar varför det är en sådan tabu? Varför är det så skrämmande? Saken är att personer med normbrytande funktionalitet också kan vara till exempel gay eller transperson. Detta bör inte vara konstigt. Människor med någon slags funktionsvariation kan också attraheras av människor av samma kön.

En attitydförändring hade inte skadat. Jag tror att de flesta med någon normbrytande funktionalitet har en rädsla för att komma ut som HBTQ-person, eftersom samhället ser ut som det gör, och så får det inte vara! En ska inte behöva vara rädd för att komma ut på grund av människors agerande, blickar och rädslor.

Ändå upplever jag att det finns en bättre attityd gentemot normbrytande funktionalitet inom HBTQ-världen än i världen utanför – där heteronormen internaliserar mer funkofobi. Egentligen är det självklart att funktionaliteten inte påverkar sexualiteten. Men på något vis så är det ändå så många tänker. Alltså att människor med någon slags normbrytande funktionalitet inte kan vara HBTQ-person, eller ens ha en sexualitet. Jag hoppas att fram­tiden ser annorlunda på detta, en attitydförändring måste ske.

En annan sak som jag gått och grubblat på ett tag är varför det är så förbjudet att prata om sex i kombination med normbrytande funktionalitet. Jag menar, vi är också sexuella varelser. Vi är också kåta ibland.

Jag känner till personer som inte har fått delta under sex- och samlevnadslektionen i skolan på grund av sin funktionsvariation, eftersom att lärarna inte ansåg att den typen av undervisning var aktuell för eleverna.

Detta tycker jag är helt absurt. En lärare har inte rätten att uttrycka det, då alla ska kunna delta i undervisningen på lika villkor.

Jag gick med Unga Rörelsehindrade i paraden under West Pride. Vi bar banderollen ”Gå eller rulla – Alla vill knulla”. Vi skrek även dessa ord. Då kommer en person fram till mig och säger att vi ändå inte kan ha sex på grund av våra rörelsehinder.

Det är just de här fördomarna vi försöker bryta. Det här var ett tydligt exempel på hur det ser ut och det gör mig så less.

Människor får gärna se mig som person istället för att bara se att jag har en funktionsvariation.

Det är klart att det kan vara mer komplicerat att ha sex, beroende på hur funktionsvariationen ter sig. Men det bör inte vara tabu att prata om sex i samband med funktionalitet, eftersom att vi också har en sexualitet.

Jag har ofta hört att det anses vara äckligt att prata sex och funktionalitet. Men glöm inte att vi också är människor, precis som alla andra.

Och sen har jag en fråga. Kan en vara lytt och flata? Ja. Vi kan också vara HBTQ-personer, vi är också människor.

Text:

Kommentarer är avstängda.