Debattvinjett med bild på Katarina BErgwallUtifrån mina erfarenheter som kanslichef på Shia håller jag med i mycket som Bosse Svensson säger. Visst vill många av de rika länderna först och främst komma åt naturresurserna.
Men relativt sett utifrån ett globalt perspektiv, har Sverige fortfarande ett mycket gott anseende i jämförelse med många andra givarländer. Och visst vore det naivt att tro att handikapporganisationerna själva skulle kunna förändra samhällena i grunden med de maktstrukturer och den fattigdom som existerar i de länder där Shias medlemsorganisationer verkar. 
Men vi på Shias kansli vill passa på att lyfta fram de möjligheter vi ändå tycker oss se. Vi vet att människor med funktionsnedsättningar är de fattigaste av de fattiga. Vi vet också att det handlar om väldigt många människor.

I de flesta utvecklingsländer,
inte minst på landsbygden, är det kanske 15 – 20 procent av befolkningen som har en särskilt utsatt position på grund av en funktionsnedsättning. Av den anledningen är det oerhört viktigt att den promille av biståndsmedlen som kanaliseras via Shias medlemsorganisationer kommer till allra bästa nytta. Vi anser därför att vi behöver vara taktiska och arbeta utifrån mer än ett spår.

Vi håller absolut med Bosse
i att en handikapporganisation är inget utan sina medlemmar och är medlemmarna hungriga och utan hjälpmedel behöver vi ge stöd till en verksamhet som bidrar till medlemsnyttan. Om inte, riskerar vi att bygga de  ”luftslott” som Bosse beskriver, i stället för att skapa demokratiska organisationer med aktiva medlemmar.
MEN, vi får inte släppa vår ambition att vara med och bidra till en långsiktig samhällsförändring. Vad vi menar är att vi ska inte nöja oss med att projekten enbart handlar om direkt medlemsnytta, utan alla projekt måste samtidigt bidra till att stärka organisationernas kapacitet att påverka i de samhällen där medlemmarna lever.

I likhet med Bosse, tror inte heller vi att en handikapporganisation ensamt kan förändra samhällsstrukturer, men vi tror att i samarbete med övriga handikapporganisationer och andra strategiska påverkansaktörer, kan vi åstadkomma förändringar.
Enligt Shias riktlinjer inför nästa ramansökan (gällande perioden 2011-14) finns inget förbud mot projektinsatser som innehåller lånefonder eller hjälpmedelstillverkning, men i alla projekt måste också påverkansarbete ingå som en central komponent. Det kan handla om direkta påverkansinsatser eller kapacitetsutveckling för att samarbetsorganisationen ska bli duktigare att påverka.

Avslutar dessa rader med att kortfattat summera de viktigaste huvuddragen i de riktlinjer som gäller i Shias anvisningar inför nästa ramansökan:
1.    För att vi ska kunna bidra till långsiktigt hållbara utvecklingsresultat måste alla projekt innehålla påverkansarbete som en central komponent. Förutom påverkansarbete är det relevant att stärka en organisations övriga kapaciteter för att kunna mobilisera medlemmar, ge medlemsnytta etc. 
2.    I alla landprogrammen är det nödvändigt att samverka med övriga handikapporganisationer och även att identifiera andra strategiska aktörer att söka samverkan med. Endast genom bred samverkan tror vi att det är möjligt att nå konkreta resultat på en samhällsnivå.
3.    Allt arbete ska vara rättighetsbaserat och ta sin utgångspunkt i de mänskliga rättigheterna.

Läs mer:

Alla artiklar i SHTs biståndsdebatt »

Text:

Kommentarer är avstängda.