Kvinnan i texten står på en parkeringsplatsNär funktionshindrade Lindas rörelseförmåga blev sämre lät kommunen tillgänglighetsanpassa hennes lägenhet. Sedan drog man in parkeringstillståndet hon hade haft i 18 år.
– Det hade jag inte trott i min vildaste fantasi, säger hon.
Linda  i Varberg (som vill vara anonym) är överbensamputerad sedan barndomen och har även en missbildad högerhand.
Sedan hon tog körkort i 20-årsåldern har Försäkringskassan både bekostat och anpassat hennes bilar. Den senaste fick hon i somras. Under hela denna tid har Linda – som nu är 40 år – beviljats parkeringstillstånd av kommunen.

På senare tid har Lindas tillstånd försämrats. Efter en fallolycka med benprotesen fick hon en kotförskjutning i ländryggen. I våras opererades en stor tumör bort från hennes enda knä, vilket resulterade i kronisk värk. I samband med detta lät Varbergs kommun bostadsanpassa hennes lägenhet för 120 000 kronor. Så när Linda i november ansökte om förlängt parkeringstillstånd kunde hon inte ana vad som väntade.
– Dagen innan julafton ringde kommunens handläggare och sa att jag måste genomföra ett gångtest hos en oberoende sjukgymnast. Jag fick inte vända mig till den sjukgymnast jag regelbundet gick hos, säger hon.

Gångtestet genomfördes fram och tillbaka i en korridor, övervakat av den oberoende sjukgymnasten med stoppuret i handen.
– Jag gick med protesen, men utan kryckor, så jag fick stötta mig mot väggarna i stället och pausa emellanåt. Efter sex minuter var testet slut.
I slutet av januari kom chocken. Linda hade fått avslag på sin ansökan.
– I beslutet stod att jag kan gå 260 meter utan hjälpmedel, men det stämmer ju inte. Ska jag förflytta mig så långt använder jag rullstolen. I stan finns inga väggar att hålla sig i. Kullerstenar och trottoarkanter gör dessutom att jag har lätt att snubbla med protesen, även om jag har kryckor, och så här års tillkommer förstås halkrisken.
I avslaget konstaterar kommunens handläggare att ”…ni för närvarande inte har sådana varaktiga svårigheter att förflytta er på egen hand som motiverar ett parkeringstillstånd för rörelsehindrad.”

Linda vet inte hur hon ska klara sig utan sitt parkeringstillstånd. Förutom de orimligt långa förflyttningsavstånd som nu drabbar henne innebär vanliga, smala parkeringsrutor att det ofta blir omöjligt att ta sig ur bilen.
– För att kunna häva mig ut så har jag behov av att kunna öppna bildörren på vid gavel. Står det en bil intill har man inte den möjligheten. Och skulle det gå bra så kanske jag inte sedan kan ta mig in i bilen, ifall någon parkerat för nära. Men det värsta är nog att jag inte kommer att kunna ta mig till handikappbadet på stranden i sommar, säger hon.   

Hemma på bostadsområdets parkering har Linda i 18 år haft rätt till en egen handikapplats. Sedan årsskiftet får hon inte längre använda den.
   Linda heter egentligen något annat. Hon vill vara anonym eftersom hon är rädd att Försäkringskassan ska ta bilen ifrån henne om den får nys om kommunens bedömning av hennes handikapp.

Taggar: p-tillstånd, bilism

Text:

Kommentarer är avstängda.