LEDARE | FNs generalförsamling antog i december 1948, för nästan exakt 60 år sedan, en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. Artikel 1 fastställer att ”alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter”.
Därefter har skyddet för de mänskliga rättigheterna kompletterats med konventionerna medborgerliga och politiska rättigheter respektive om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Rättigheterna är universella och gäller över hela världen oavsett land, kultur eller sammanhang.
Med denna utgångspunkt kan man fråga sig om det behövs en särskild konvention för oss?
Konventionen ger inga nya rättigheter, men den kommer stärka skyddet och peka på vilka åtgärder som behöver vidtas för att de mänskliga rättigheterna ska komma oss till del.
Konventionen förtydligar vad som krävs av samhället för att vi med funktionsnedsättning ska bli delaktiga fullt ut. Den kan komma att få stor betydelse i exempelvis situationer där krav på tillgänglighet ställs mot andra intressen när det gäller den kommunala resursfördelningen. Att då prioritera rätt, utifrån att frågan om tillgänglighet är att se som en rättighet och inte ett särintresse, blir en utmaning eftersom det för många innebär ett nytt tankesätt.
Vi förutsätter att regeringen nu sprider kunskap om den nya konventionen och att man vidtar konkreta åtgärder så att Sverige uppfyller kraven.
Vår verklighet visar, på område efter område, att det är långt kvar innan vi är i nivå med befolkningen i stort.
HSO konstaterade i den alternativrapport man överlämnat till FN, att det i Sverige finns en enig politisk vilja att ge alla människor förutsättningar att bli delaktiga i samhället men att människor med funktionsnedsättning trots detta diskrimineras i relation till nästan samtliga artiklar i konventionen; ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
I november granskade FN Sveriges implementering av de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna och rapporten från HSO gavs glädjande stort utrymme i denna granskning. I kommitténs slutsatser och rekommendationer till Sverige uttrycker man oro över det faktum att personer med funktionsnedsättning ofta har bristande tillgänglighet till allmänna platser.
Så, ja – denna konvention behövs och vi har i och med riksdagens beslut fått ett nytt, starkt och unikt verktyg. Nu är det upp till oss att använda det.
Maria Johansson
förbundsordförande De Handikappades Riksförbund
Text: Maria Johansson