”Snökaos”, Värsta vintern i mannaminne”, inställda tåg, bussar och flyg. Löpsedel efter löpsedel med samma sak. Hela befolkningen i upplösningstillstånd för att det inte går att ta sig någonstans.
Jag vill bara säga en sak till den svenska befolkningen om den här vintern:
Hej, jag heter Karolina, välkommen till min vardag!
Det som alla talar om som vinter, är min konstanta årstid. Att SJ inte kunnat fixa sina liftar på fyra månader, är ett utav de problem som jag bara ska acceptera. Att du gemene man inte kom iväg med tåget en dag på året, kan jag anse vara ett lyxproblem.
Jag har extrema svårigheter att förstå proportionerna. Efter några timmars försening landet över, ylades det om ersättning och det blev ramaskri över att dessa ersättningar kanske skulle utebli.
Alla transportslag klev skamset fram och lovade bot. DHR har rutit som arga lejonhonor över bristande tillgänglighet och användbarhet i kollektivtrafiken och det har inte skett ett skvatt.
Det har för vår del aldrig varit tal om annan ersättning för de trasiga X2000-liftarna än manuella liftar, som dessutom inte fungerat.
Till att börja med undrar jag var den tillgängliga och användbara kollektivtrafiken är? Och var är ni som bryr er? För tro mig det börjar bli läge att ni visar er.
Jag har vänner som inte ens fick åka med i kollektivtrafiken under ovädret pga att rullstolen tog för mycket plats och då skulle andra få vänta. Ja, detta händer i Sverige 2010! Jag önskar innerligt att jag skojade! Att denna diskriminering inte fick förekomma och att kollektivtrafikföretagen betraktade mig och andra med nedsatt rörelseförmåga som människor med lika värde.
Jag inser att jag får vänta på att världen förändras.
Ni som gnällt över den här vinterns trafikkaos, måste skaffa er lite perspektiv! Kom tillbaka när du inte kan ta vilken buss du vill oavsett årstid. När du inte får åka med för att du inte uppfyller norm. När det tar minst fyra månader att få fram alternativ av något slag. Kom tillbaka då. Då lovar jag att lyssna på dig och att DHR ryter å dina vägnar.
Som avslutning vill jag bara tacka alla gatukontor och gatunämnder för sin fenomenala insats för tillgänglighet och användbarhet, nämligen snöskottning under vintern 2010. Tack, Tusen gånger tack!
Utan er hade jag inte kunnat ägna mig så mycket åt inomhusaktiviteter, undvikit social kontakt eller torgskräck och okynnesåkt så mycket färdtjänst. Så återigen tack!
Den här artikeln har följande taggar:
kollektivtrafik, tillgänglighet, Karolina Celinska
Text: admin