Under hösten har debatten om aktiv dödshjälp, eller självvalt livsslut som det kallas av vissa, blivit allt hetare. Bland annat lämnade folkpartisten Eva Flyborg en motion till riksdagen där hon föreslår att Sverige tillåter aktiv dödshjälp. Även Statens medicinsk-etiska råd, Smer, har nyligen begärt att regeringen utreder om svårt sjuka människor ska få läkarhjälp att avsluta sitt liv.
I december bildades ett tvärpolitiskt nätverk i riksdagen av ledamöter som är positiva till aktiv dödshjälp. Nu mobiliserar även motståndarsidan. På onsdagen höll ledamöter från flera partier och andra intresserade ett upptaktsmöte för att bilda ett nätverk för livshjälp – inte dödshjälp.
Anders Milton, utredare åt regeringen, f d ordförande för Sveriges Läkarförbund och Läkarnas världsorganisation, Thorbjörn Larsson, föreståndare för Ersta Diakonis hospiceverksamhet, Barbro Gregorson, ombudsman på De Handikappades Riksförbund (DHR) och Georg Engel, cancerläkare och verksamhetschef på Ersta Hospice talade alla utifrån sin erfarenheter och gav argument emot aktiv dödshjälp.
Med dagens medicin behöver ingen lida av svåra plågor i livets slutskede, var ett argument som hölls fram. Ett annat var att tilliten och hela det förtroendefulla samtalet mellan patient, läkare och anhöriga riskerar att rubbas om läkarna också ska kunna ge aktiv dödshjälp.
– Frågan om dödshjälp möter jag nästan aldrig i verkligheten, sa Georg Engel från Ersta Hospice, och då möter jag döende människor varje dag i mitt arbete.
– Det är oerhört viktigt att få information, det är så lätt att utifrån extremfall i media skaffa sig en uppfattning. När parlamentet i England till exempel skulle ta ställning till aktiv dödshjälp tog man kontakt med hospicevården. Ledamöterna insåg efter besök där att frågan egentligen handlar om syn på människovärde och beslöt att rösta nej, sa Mikael Oscarsson (kd).
Anders Milton pekade på att läkarkåren i välden säger nej till eutanasi/ dödshjälp. Skäl man anför är att det skulle medföra bristande förtroende för läkarvården och att en lagstiftning som tillåter dödshjälp innebär ett sluttande plan där individer riskerar att få "hjälp" man egentligen inte vill ha. Läkarens uppgift är att bota, lindra och rädda liv – ingenting annat.
Erfarenheter från länder där man praktiserar dödshjälp visar också att det inte alltid är individen som själv fattar beslut om sin död utan andra och anhöriga. Ekonomiska argument, som att risker finns med att en dålig samhällsekonomi, eller brister inom den palliativa vården kan öppna för dödshjälp diskuterades också.
Text: admin