Politikens osynliggörande av funktionshinderperspektivet hindrar utvecklingen, och jag tror att det till stor del är förklaringen till att det går så sakta i riktning mot ett Sverige för alla.
Som absolut viktigast med den nationella handlingsplanen ser jag ett perspektivskifte. Det vill säga att frågor som rör personer med funktionsnedsättning ska behandlas där de hör hemma, av dem som har reell möjlighet att förändra.
Arbetsmarknad för personer med funktionsnedsättning ska alltså behandlas tillsammans med arbetsmarknadsområdet i stort, inte vid sidan av under en särskild rubrik med ”särskild politik för personer med funktionsnedsättning”.
I fråga efter fråga ser vi hur funktionshinderperspektivet saknas helt i den politiska debatten. Förutom vid vissa speciella tillfällen eller tillställningar.
Internationella dagen för att uppmärksamma personer med funktionsnedsättning (3:e december) är ett sådant tillfälle.
I år blev det en särskild utfrågning av riksdagspartiernas partisekreterare, de flesta av dem hade säkert bra saker att säga om planer för vilken politik deras partier vill driva. Men – var finns dessa ställningstaganden, insikter och budskap när man till vardags framför partiets politik?
Var fanns dessa ställningstaganden och förslag när man tidigare i år höll sina kongresser, riksting, landsmöten och stämmor?
Tänk om exempelvis allt det som anförs i debatten om jämställdhet, invandrare, eller ungdomar istället hänvisades till en särskild punkt vid sidan av.
Tänk om svaret varje gång man påpekar att ungdomar/kvinnor/invandrare är en resurs på arbetsmarknaden, vore: ”Den diskussionen hör inte hemma här när vi pratar arbetsmarknad, visst är (exempelvis) kvinnor att se som en resurs men vi pratar om dem separat under deras egen punkt, den punkten behövs för att tydliggöra deras speciella förutsättningar”.
Med den retoriken sker inga förändringar. Det är ett osynliggörande som måste upphöra.
Tro för allt i världen inte att jag anser att någon del av den mänskliga mångfalden, som syns i den politiska debatten, ska bort därifrån!
Det jag vill visa är det absurda i att vi som lever med funktionsnedsättningar fortfarande degraderas och medvetet ställs vid sidan av samhället i den politiska retoriken.
Klart vi inte får någon förändring då. Låt valrörelsen 2010 synliggöra HELA den mänskliga mångfalden!
Maria Johansson är förbundsordförande i DHR
Text: Maria Johansson