Inga-Karin Darner poserar i en spårvagn.
Inga-Karin Darner är en av dem som har fått jobb genom traniee-projektet i Göteborg. Foto: Christer Hansson

55 personer har hittills fått jobb och två av dem är Inga-Karin Darner och Tobias Hansson-Ljung.
–Jag hade inte kommit tillbaka till arbetslivet om jag inte varit med, säger Inga-Karin Darner.
– Praktiken gav mig chansen att visa vad jag går för, konstaterar Inga-Karin Darner, 47, som har reumatism, med återkommande värk och trötthet.

År 2007 deltog hon i Trainee för personer med funktionsnedsättning – ett samarbetsprojekt mellan Göteborgs Stad, Arbetsförmedlingen och HSO Göteborg.
Projektets syfte är att få ut deltagarna i arbetslivet och samtidigt bidra till attitydförändringar och ökat mångfaldsperspektiv på arbetsmarknaden. I Inga-Karins fall lyckades det väl.

Sedan januari 2008 har hon en fast tjänst (75 procent) som ekonomiassistent vid kommunens kollektivtrafikbolag Göteborgs Spårvägar AB. Och hon trivs mycket bra.
– Vid en vanlig anställningsintervju hade jag helt säkert blivit bortsållad på grund av min sjukdom. Det här var kanske enda sättet för mig att få ett jobb, tror hon.

Projektet har pågått sedan 2006. Uppdragsgivare är stadskansliet och det genomförs av Studium, Göteborgs Stads anordnare av vuxenutbildning.
Verksamheten finansieras ett år i taget och enligt 2012 års budget ska projektet utökas, men projektledare Eva Norinder vill inte att det ska bli alltför stort.
– En stor del av framgången bygger på att vi har en nära kontakt med varje individ, säger hon.

Arbetsförmedlingen remitterar deltagare till projektet. En praktikant ska alltså vara arbetssökande, ha en dokumenterad funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga – men ”vara anställningsbar”.
Den arbetssökande får sedan sin profil kartlagd och tillsammans upprättar man en handlingsplan och söker efter lämplig och relevant praktikplats.

Målet är att ordna praktik för deltagarna under sex månader, inom offentlig eller privat verksamhet. Under praktiktiden ska deltagaren dessutom få skräddarsydd kompetenshöjande utbildning, motsvarande en femtedel av arbetstiden.
Under 2010 jobbade praktikanterna inom exempelvis barnomsorg, skolmatsal, bibliotek och andra kommunala förvaltningar. Även Svenska kyrkan, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Stadsteatern och Scandic Hotels välkomnade deltagare.

Praktiken innebär inte någon kostnad för arbetsplatsen och deltagarna har rätt till arbetsplatsanpassning och hjälpmedel. Handledning till personal på praktikplatsen erhålls efter önskemål och behov.
Praktiken ska i bästa fall leda till anställning, vid behov med lönebidrag eller annat anställningsstöd.  Vilket det också har gjort.
– Projektet har gått bra hela tiden. Runt hälften av deltagarna har fått jobb efter avslutad praktik, konstaterar Eva Norinder.
– Sedan starten har cirka 55 personer fått anställning – oftast en tidsbegränsad anställning, som ibland blivit till en fast tjänst.
Under 2011 har fem personer blivit anställda. Ytterligare två är på väg att få jobb, 20 personer gör just nu praktik och tio personer ska snart in i projektet.

Tobias Hansson-LjungEn av dem som fått jobb i år är 26-årige Tobias Hansson-Ljung, som var arbetslös i åtta-tio månader innan han kom in i projektet.
Sedan augusti har Tobias en halvtidstjänst som assisterande IT-lärare vid Studium i Majorna, där man undervisar svenska för invandrare och där han också gjorde sin praktik. Tjänsten sträcker sig till att börja med fram till sommaren 2012.
– Jag har skoj på jobbet, säger Tobias glatt. Han har sedan tidigare datorutbildning på universitetsnivå och behövde därför ingen kompetenshöjning inom projektet.

Även Tobias är nöjd. Tidigare har han deltagit i andra projekt genom arbetsförmedlingen, men då fick han praktik som inte fungerade så väl.
Vid Studium har Tobias, som har en cp-skada och är rullstolsburen, hjälp av sin assistent. Det är en förutsättning för att klara framkomligheten i skolan som är byggd 1895 och där datasalen ligger på fjärde våningen.
– Hittills har det gått bra, men det känns som att det bara är en tidsfråga innan jag fastnar i hissen, säger han med ett skratt.
Det har givetvis funnits en del problem i projektet, men utvärderingar visar att deltagarna övervägande är mycket nöjda. Även handledare på praktikplatserna är mestadels positiva.

Eva Norinder poängterar betydelsen av en bra urvalsprocess, tydlig information till alla berörda, arbetsplatsanpassning, den sociala situationen på arbetsplatsen och hur en eventuell övergång till anställning hanteras.
– Vi måste hitta precis rätt arbetsplats för de personer som deltar i projektet. De måste ha rätt kompetens för arbetsplatsen och inte minst är den sociala kompetensen viktig.
– Om inte deltagaren ”stämmer” på arbetsplatsen så finns det inga förutsättningar för fortsättning, konstaterar hon.

För Inga-Karin Darner har allt gått väl. Anpassningen utgörs av en specialstol och ett höj- och sänkbart skrivbord. Hennes lön betalas delvis genom lönebidrag och arbetet är så pass flexibelt att det fungerar även dagar då hon har ont. Nu ser framtiden väldigt ljus ut.
– Jag trivs med allt. Med tiden kan jag säkert avancera inom företaget.
 
Taggar:  arbete, arbetsförmåga, Göteborg

 

Text:

Kommentarer är avstängda.