Arbetsmarknadsstöden till personer med funktionsnedsättning behöver utvecklas och lösningarna är mer komplexa än nivån på lönebidraget. Det framgick tydligt i DHRs arbetsmarknadspolitiska debatt.

Mer träffsäkert arbetsmarknadsstöd och bättre matchning var några av de hetare frågorna i DHRs arbetsmarknadspolitiska debatt på torsdagen. Debatten samlade tio deltagare från såväl politiska partier som intresseorganisationer, myndigheter och företag och trots att den inte var en uttalad valdebatt saknades inte partipolitiska konfliktlinjer.

Socialdemokraten Tomas Eneroth menade bland annat att regeringens nuvarande arbetsmarknadspolitik använder resurserna på fel sätt.

– Idag läggs femton miljarder på att generellt sänka arbetsgivaravgifterna för ungdomar. En åtgärd som inte alls är träffsäker utan i stor utsträckning går till att subventionera personer som ändå kommer att få ett jobb. Då är det bättre att använda resurserna till att ge ungdomar som behöver det gymnasieutbildning eller kompensationerna till andra som behöver komma in på arbetsmarknaden.

Han fick bland annat mothugg från Li Jansson från arbetsgivarorganisationen Almega som kritiserade Eneroth för att ställa grupper mot varandra.

– Vi behöver generella sänkningar av arbetskostnaderna idag. Vi har tjänsteföretag vars kostnader till 90 procent består av personalkostnader.

Och Centerpartiets Annika Qarlsson hängde på.

– Det är klart att det spelar roll om du får ihop raden längst ner i ett företag. Det som har hänt de här sista åren när vi har sänkt kostnaden för arbete generellt är att det blir fler i arbete och det gynnar ju alla för det blir ju också mer resurser tillbaka till systemet, sa Annika Qarlsson.

Flera av deltagarna i debatten menade att stödet från samhället är för långsamt och ineffektivt. Idag tar det ofta lång tid att få tillgång till rätt stöd hos Arbetsförmedlingen för den som har en funktionsnedsättning.

Socialdemokraterna går till val på att alla undgomar ska få jobb eller utbildning inom 90 dagar. Det gäller också om man har en funktionsnedsättning, underströk Tomas Eneroth.

– Arbetsförmedlingen måste få större frihet att använda de resurser som finns. Just nu lägger vi extremt mycket kraft och energi i våra myndigheter på kvalitetssäkring, kontroll, redovisning och dokumentation så ingen har tid att jobba med det de man borde jobba med, sa Tomas Eneroth.

Unga Rörelsehindrades Björn Häll Kellerman efterlyste satsningar på bättre utbildning för unga med funktionsnedsättning.

– Det är för få personer med funktionsnedsättning som har en relevant utbildning för att kunna ta de jobb som finns, samtidigt som vi inte kan ta ett fysiskt jobb. Vi måste börja redan i grundskolan, bland annat genom att ta bort RH-klasserna. Det finns ju förslag idag från flera partier om högre lärartäthet och mindre klasser och det är ju en jättebra början.

Li Jansson, från Almega var en av dem som ville se mer fokus på bättre matchning mellan arbetssökande och arbetsgivare.

– Vi måste få in företagen i den här ekvationen. Ena halvan handlar om personer med funktionsnedsättning, den andra halvan handlar om företagen som ska anställa. Matchningen mellan individens talang och förmågor, det man, inte det man inte kan, är det som gör att man får en anställning.

Hon efterlyste också bättre uppföljning och statistik av situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning

– Vi behöver gå ifrån en politik som har blivit en symbolpolitik. Man spenderar idag, från båda politiska håll, mycket pengar på lönesubventioner och olika specialåtgärder utan att ställa sig frågan vad som händer med människan. Kommer man vidare till arbete? Följer man upp det här?

Text: Albert Martinsson