Det finns en finess i att förenkla budskap för att nå fram. Men när vi väl fått mottagarens intresse tror jag det är viktigt att komma ihåg behovet av att tänka två tankar samtidigt. Att ge den mångfacetterade bilden, även om den oftast inte är lika enkel att förmedla.
Jag tänker på färdtjänst kontra allmänna kommunikationer. Ja jag vet, färdtjänsten är en del av kollektivtrafiken. Men likväl en särlösning. En särlösning som skiljer och delar upp människor, en särlösning som säkert gjort sitt till att förhindra och fördröja utvecklingen av den andra delen av kollektivtrafiken – den som inte är behovsprövad, den som alla är välkomna i – så länge man tar sig ombord…
Vi ska utan kompromiss kräva att nya fordon och att nya linjer ska fungera för alla. Samtidigt som vi framhåller att det finns situationer och sträckor där några antagligen kommer behöva färdtjänst ändå.
Jag tänker på debatten om assistansen. Vi måste med styrka och kraft bekämpa det faktum att många, som assistansen var och är till för, nu får neddragningar som innebär inskränkningar i möjligheterna att leva självständigt.
Samtidigt ska vi tydligt ta ställning emot alla former av bedrägerier, fusk eller felaktig användning, oavsett om det är kriminella ligor, assistansbolag, intygsskrivande läkare eller personer med funktionsnedsättning som ligger bakom.
Jag tänker på hjälpmedel.Självklart vill vi välja och bestämma. Vi vet själva bäst vilka hjälpmedel vi behöver och vad som fungerar. Den delen av Fritt val-reformen är bra.
Samtidigt får vi inte ge upp kampen mot den andra faktorn i reformen, den som innebär att vi endast är berättigade till ett grundsortiment. Om du inte har en kropp eller funktion som motsvarar denna bas, ja då göre du dig icke besvär.
Jag tänker på bristande tillgänglighet som diskriminering. Vi ska fortsätta kämpa för detta, men får inte förledas att tro att Sverige genom ett utökat diskrimineringsskydd blir tillgängligt som genom ett trollslag.
Parallellt med kampen mot den utestängande otillgängligheten måste vi intensifiera vårt arbete för att samhället planeras och utformas utifrån ett Design-för-alla-förhållningssätt. Det som är nödvändigt för några är bra för alla. Innovation och hållbarhet är självklara ingredienser i vår ständigt utökade argumentflora som följer det första självklara rättighetsperspektivet.
Det är viktigt att vi är pålästa och att vi låter två tankar löpa parallellt sida vid sida när vi diskuterar och debatterar.
Taggar: hjälpmedel, kollektivtrafik, tillgänglighet, personlig assistans
Text: Maria Johansson