Tillverkare och förskrivare av rullstolar har många gånger dålig kunskap om tillgängligheten i kollektivtrafiken. Samtidigt har kollektivtrafikens aktörer dålig kunskap om vilka behov rullstolsanvändarna har och vilka rullstolar som faktiskt används i Sverige.
Den ömsesidiga okunskapen får konsekvenser för landets rullstolsanvändare.
I många fall visar det sig att den nyinskaffade rullstolen inte fungerar på bussar och tåg, även när dessa är byggda för att uppfylla rådande krav på tillgänglighet.
Problemet har uppmärksammats av Västra Götalandsregionen, vars arbete med frågan har lyfts upp till nationell nivå, med medverkan från såväl Hjälpmedelsinstitutet, Vägverket , Svensk kollektivtrafik och handikapprörelsen.
– Vi vill titta på hur individstödjande verksamhet, som till exempel hjälpmedelsförsörjningen, kan samarbeta med de som har ansvar för tillgängligheten inom kollektivtrafiken. Det görs inte så mycket idag, säger Anke Samulowitz på avdelningen för funktionshinder och delaktighet vid regionkansliet.
Gruppens arbete har blottat stora brister i kunskap hos såväl kollektivtrafiken som hos tillverkare och förskrivare av hjälpmedel. Till exempel kan det stå i en bruksanvisning för en rullstol att den måste vara fastspänd vid resa inom kollektivtrafiken trots att reglerna tillåter färd baklänges utan fastspänning. Det förekommer också att en brukare får ny rullstol utan att bli informerad om att den är för stor för användas vid kollektiv resa.
I ett första steg vill projektgruppen nå ut med information till rullstolsanvändarna om vilka förutsättningar som gäller för att åka kollektiv. Med hjälp av informationsblad som finns att ladda ner på nätet ska användarna få veta om de kan åka kollektivt med just sin rullstol.
I ett längre perspektiv handlar det om att utveckla samverkan mellan olika aktörer och att så många som möjligt ska kunna åka med.
– Upphandlingen är ett viktigt verktyg där de olika verksamheterna kan stötta varandra. Vid en hjälpmedelsupphandling kontaktar man kollektivtrafiken för att få kunskap om vilka krav som gäller, och tvärt om, kollektivtrafiken behöver kunskap om vilka rullstolar som faktiskt används, säger Anke Samulowitz.
Men, vem ska anpassa sig till vem? Är det bussen eller rullstolen som ska sätta normen?
– Alla ska samverka. Det är ingen idé att skylla på varandra, istället ska man tillsammans arbeta för att hitta bra lösningar.
Finns det inte en risk att hjälpmedelssortimentet blir ännu smalare och att brukarnas behov underordnas krav på att rullstolarna ska vara kompatibla med kollektivtrafiken?
– Det kanske finns en sådan risk framöver. Men om en brukare har behov av en stor rullstol måste förskrivarna kunna gå utöver standardsortimentet. Det är en fråga vi måste ha med oss under det fortsatta arbetet, säger Anke Samulowitz.
Ladda ner informationsblanden hos Hjälpmedlesinstitutet »
Text: admin