Inget om oss utan oss. Den devisen har funktionshinderrörelsen levt efter under lång tid tillbaka. Den finns också fastslagen i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning där det konstateras att vi aktivt ska involveras i processer som berör oss i samhället.
Ibland är det dock lite si och så med detta.
Den stora utredningen Åtgärder mot fusk och felaktigheter med assistansersättning (SOU 2012:6) som var klar i februari är ett exempel på hur det inte ska gå till.
Inför utredningsarbetet kallades representanter för organisationer som samlar assistansberättigade till ett möte på socialdepartementet. Där upplystes vi om att utredningen endast skulle beröra ”teknikaliteter” i assistansersättningen. Något som in princip innebar att funktionshinderrörelsen kom att ställas utanför utredningsarbetet.
Våra representanter tilldelades status av referensgrupp och fråntogs därmed möjligheten att delge utredningen viktig kunskap under utredningsarbetet. Ett förkastligt förhållningssätt som dessutom strider mot konventionen.
Ett annat exempel är hur frågan om parkeringstillstånden hanterats av departementet och ansvarig myndighet. Utan att ha haft några som helst kontakter med funktionshinderrörelsen överlämnade Transportstyrelsen i december en utredning om parkeringstillstånden.
Vi i DHR, och många andra förbund med oss, kan vittna om att detta är en oerhört viktig fråga för våra medlemmar. Under senare år har vi dessutom sett en markant ökning av medlemmar som blivit av med sina tillstånd. Trots detta kom utredaren fram till att inga förändringar behövde göras.
I början av mars fick vi, efter protester mot förfarandet, träffa ansvarig minister, infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M). Glädjande nog tog hon till sig av våra argument, beslutade omgående att en översyn ska göras och tillsatte en arbetsgrupp där funktionshinderrörelsen fått två platser som experter.
Mycket bra! Ministern har dessutom uttalat att hon vill se ett snabbt resultat.
Tidig, kontinuerlig och parallell dialog med oss under utredningen är viktig. Att vänta till remissomgången kan innebära att det blir för sent att ta till sig kunskap och erfarenheter. Att ta med oss som experter visar på att våra organisationers kunskaper och erfarenheter, allt grundat på medlemmarnas verklighet, ges dignitet och att vår rörelse tas på allvar.
Helt i enlighet med vad FN-konventionen stadgar.
Taggar: FN-konventionen, funktionshinderrörelsen
Text: Maria Johansson