Rubriken för debatten var "Handikappförbunden ställer EU-kandidaterna mot väggen", men någon vägg märktes aldrig av. Alla kandidater bedyrade att de ska arbeta för att funktionshinderperspektivet och FNs konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska finnas med i de beslut som fattas inom unionen – om de bara får chansen.

Kandidaterna höll dock upp ett varnande finger för att föra alltför många detaljfrågor till EU-nivå, sådana beslut bör förbli nära dem som berörs och på nationell nivå, menade man. Däremot fanns det en poäng med att utvidga det gemensamma utbytet och att skaffa sig en stark lobbing på EU-nivå.

Panelen, som bestod av alla partier som idag har mandat i parlamentet, utom Vänsterpariet och Junilistan, förklarade att såväl den fria rörligheten som ett nytt starkt antidiskrimineringsdirektiv är självklarheter som de är beredda och villiga att driva – om de får makt och mandat.

Men för att förbättra villkoren för personer med funktionsnedsättningar inom EU krävs också kunskap och villigt tog panelen till sig åhörarnas frågor om sådant som de inte haft en aning om. Att man till exempel inte kan hämta ut medicin på recept vid resor inom unionen. Att man som hiv-smittad kan vägras inresa i vissa länder och att som döv kan nekas flygresa om det redan finns en annan döv på passagerarlistan.

"Är det så? Ja men det måste man ju kunna göra något åt…." var reaktionen och kanske är det just sådana här möten mellan den som berörs direkt och den som har makt och medel att påverka som var viktigare än att ställa någon mot väggen.

Läs mer:

Här kan du läsa SHTs debatt inför EU-valet »

Text: admin