Segraren skriver historien, lyder en gammal sanning. Den vill Nordiska museet ändra på med en ny utställning som låter personer med funktionsnedsättning ta plats i historieskrivningen.
Klart lysande gula skärmar på en svart stålställning är den fysiska uppenbarelsen av utställning ”Livsbild – 20 röster i tid och rum” som visas på Nordiska museet i Stockholm fram till september. Utställningen bygger på museets projekt Livsbild som har uppmanat människor med funktionsnedsättning att skriva sin egen historia och dela med sig av den till museet.
– Precis som med projektet Livsbild vill vi med utställningen inspirera människor att berätta om sitt liv och få in det i den allmänna historiebeskrivningen, säger Diana Chafik, projektledare för utställningen.
Totalt upptar utställningen inte mer än några kvadratmeter i källarplanet i den stora byggnaden på Djurgården, men innehållet spänner över större rymder än så.
I utställningen finns 20 berättelser från sinsemellan helt olika människor. Unga och gamla, kvinnor och män med olika liv och funktionsnedsättningar.
En av de som deltar med sin historia är 40-åriga Viktoria Wedin vars berättelse kretsar runt hennes liv som sportskytt. En karriär som bland annat resulterat i en paralympisk bronsmedalj. Hon hoppas att utställningen kan leda till att människor med funktionsnedsättning blir en del av den gemensamma berättelsen om samhället och hon hämtar hopp från sina erfarenheter inom idrotten.
– Handikappidrotten har ju börjat komma närmare övrig idrott. Det blir vanligare att vi ingår när man pratar om idrott i stort och man skiljer inte längre lika tydligt på idrott och handikappidrott. Jag hoppas att resten av samhället ska följa i samma spår och att vår historia blir ett naturligt inslag i vår svenska historia och att det inte ska ses som två olika saker, säger Viktoria Wedin.
Den politiska tjänstemannen Björn Häll-Kellerman, 24, är en annan av deltagarna. Hans text börjar i arbetsrummet i stadshuset i Stockholm och går vidare i att beskriva betydelsen av politiskt och ideellt engagemang. Han tror att utställningen kan bidra till att skapa en större förståelse för funktionshinderrörelsen hos allmänheten i stort.
– Utställningen visar att gruppen är väldigt bred, att den består av olika personer med olika erfarenheter och funktionsnedsättningar.
Genom att lyfta fram personer som arbetar och är aktiva i samhället hoppas han att utställningen kan ge en annan bild än den gängse av gruppen personer med funktionsnedsättning.
– Jag tror att det är viktigt att bryta den här negativa bilden som dominerar i dag. Visa att det finns möjligheter, inte bara för oss själva utan också för allmänheten och arbetsgivare, säger Björn Häll-Kellerman.
– Vi känner ju kanske ofta igen oss i ”vanliga” människors liv, men jag hoppas att de som inte har omfattande funktionsnedsättning kan känna igen sig i oss och se att ”de är som jag”, fortsätter han.
Utställningen är tänkt att turnera runt i landet. Innehållet finns i olika format så att alla ska kunna ta del av det, oavsett syn- hörsel eller läsförmåga.
– Vi vill utmana formen och skapa en utställning där alla besökare kan ta del av informationen på ett likvärdigt sätt, säger Diana Chafik.
Hon hoppas att Livsbild ska ge ringar på vattnet och inspirera andra att ta in ett funktionshinderperpektiv när man skapar utställningar. Som ett exempel nämner hon Nordiska museets folkhemslägenhet som öppnar om någon vecka.
– Det är en fiktiv familj som bor i en lägenhet från 1948 och där ett av barnen har en funktionsnedsättning som gör att hon inte bor hemma utan på institution, som man gjorde på den tiden.
– Det här är ett naturligt sätt att lyfta fram funktionshinderperspektivet. Inte genom att göra en särskild utställning, på ett särskilt sätt, utan integrerat i den ordinarie museiverksamheten, säger Diana Chafik.
Text: Albert Martinsson