De senaste åren har det radats upp exempel hur den svenska skolan misslyckas med att skapa tillgänglighet för elever med rörelsehinder.
Så sent som i höstas konstaterade Skolinspektionen att det finns stora brister i skolornas förmåga att ge elever med funktionsnedsättning en likvärdig utbildning. 2008 konstaterade Skolverket att nästan hälften av landets grundskolor har dålig tillgänglighet för elever som använder rullstol och en undersökning från RBU visade att det inte finns en enda aktivitet i skolan som elever med rörelsehinder alltid kan delta i.
Så gott som samtliga undersökningar kommer till samma slutsats. Kunskapen om tillgänglighet måste höjas hos skolans personal och lokalerna måste göras tillgängliga för alla.
I augusti i fjol fattade därför regeringen beslut om att samla ihop kunskapen om tillgänglighet och aktivt sprida den inom skolan. Uppdraget gick till Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, som fick drygt ett år på sig att slutföra jobbet. Målsättningen är att kunskapen om tillgänglighet ska bli konkret, strukturerad och lättillgänglig.
– Vi måste synliggöra den kunskap som finns. Vår utmaning är att nå ut och få igång ett samtal. Idag är kunskapen låg om konsekvenser av funktionsnedsättning bland lärare och skolpersonal. Även vår myndighet måste titta på hur vi jobbar med de här frågorna. Både internt och i vårt stödjande arbete, säger Ulla Sturaeus, som tillsammans med Catrin Tufvesson arbetar med uppdraget på SPSM.
Myndigheten ska under 2010 ta fram ett stödmaterial för alla som arbetar inom skolan och för skolans olika huvudmän. I målgruppen ingår bland annat kommunala tjänstemän, fastighetsförvaltare, politiker och all personal inom skolan, från rektorer till vaktmästare.
Man ska därtill lyfta upp frågan om tillgänglighet i den kontinuerliga samverkan som SPSM har med landets samtliga kommuner och arrangera konferenser för målgruppen.
– Det är också viktigt att de intresseorganisationer inom handikapprörelsen som vi samverkar med känner ansvar för att sprida vår information, säger Ulla Sturaeus.
Kunskap finns alltså. Både om vad som krävs för att göra skolans lokaler fysiskt tillgängliga och kring andra viktiga aspekter av hur undervisningen görs tillgänglig.
SPSM utgår från tre hörnstenar när de definierar en god tillgänglighet: fysisk tillgänglighet, pedagogisk miljö och aktivitet.
– Delarna väger lika tungt. Jag brukar rita upp en triangel där hörnen är aktivitet, pedagogik och fysisk tillgänglighet och där eleven finns i mitten, säger Catrin Tufvesson och understryker vikten av att sätta individen i centrum när man jobbar med tillgängligheten.
Varför är då kunskapen om tillgänglighet så låg ute i kommuner och på enskilda skolor? Frågan om fysisk tillgänglighet har varit aktuell under lång tid, inte minst under 00-talet. 2010 är dessutom slutår för nationella handlingsplanen för handikappolitiken där tillgänglighet är en bärande målsättning. Ändå är många skolor otillgängliga.
– Det finns mycket kunskap om hur det borde vara, men man har olika sätt att arbeta i kommunerna. I en del kommuner har man slagit sig till ro med att några skolor är tillgängliga och så hänvisar man eleverna dit. En fråga som kommunerna måste ta till sig är att de ska arbeta med alla skolor, säger Ulla Sturaeus.
Catrin Tufvesson menar att dagens skolledare ofta har en pressad arbetssituation med många ansvarsområden. För att nå resultat behöver tillgängligheten därför integreras i det löpande arbetet.
– Vi siktar på att den fysiska tillgängligheten ska bli en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet i skolan och att man ska utgå från behoven hos både lärare och elever, säger Catrin Tufvesson.
– Skolorna behöver hjälp med det här. De kan behöva en checklista och ett system för att på ett strukturerat sätt ta fram en åtgärdsplan. Det handlar ytterst om prioriteringar – och prioriteringar görs utifrån den kunskap man har, tillägger Ulla Sturaeus.
Den här artikeln har följande taggar:
utbildning, tillgänglighet, SPSM
Text: admin