Tidigare DHR-ordföranden Maria Johansson har blivit partipolitiker. Den 25 maj hoppas hon på en plats i EU-parlamentet för Folkpartiet. På agendan står att synliggöra funktionshinderperspektivet. 

– Rättigheter för personer med funktionsnedsättning är en del av hela MR-frågan, men tyvärr ses det inte så i verkligheten. Jag tycker också att det är alldeles för få av de politiker som jobbar med rättighetsfrågor som kommer ihåg att ta med funktionshinderperspektivet i sitt arbete, säger Maria Johansson.

Det har gått lite drygt ett halvår sedan hon avgick som förbundsordförande för DHR – förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder. Under de sex år hon hade uppdraget som ordförande låg stor del av såväl DHRs som övriga funktionshinderrörelsens fokus på att arbeta med FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. EU-frågorna hamnade ganska mycket längre ner på dagordningen.

Idag anser Maria Johansson att det var en felaktig prioritering.

– Jag tror inte alltid att vi har förstått hur mycket vi faktiskt påverkas av EU, men kanske inte heller vilka möjligheter som finns att påverka, säger hon och pekar på att 60 procent av besluten i svenska kommuner påverkas av beslut inom EU.

Inför EU-valet den 25 maj driver Maria Johansson en personvalskampanj för att ta en av Folkpartiets platser i EU-parlamentet. Väljare ska vinnas på torgmöten och via aktivitet i sociala medier. Förutsättningarna är kanske inte lysande. Idag har Folkpartiet tre mandat i parlamentet. Maria Johansson står på elfte plats på partiets valsedel så det krävs många personkryss för att nå målet.

Om hon blir invald är det framför allt fyra frågor Maria Johansson vill driva i parlamentet: Lika rättigheter för alla, ett europeiskt tillgänglighetsdirektiv, kampen mot institutioner och att den fria rörligheten även ska gälla personer med funktionsnedsättning.

– Även om du har hjälpmedel eller assistans ska du kunna plugga eller arbeta i ett annat EU-land utan att det ska uppstå en massa problem. De rättigheter du har här ska du kunna ta med dig, säger hon.

Tillgängligheten är ett av de områden där det tydligt går att se effekter av EUs regler i Sverige. Ett exempel är utformningen av fordon och då inte minst kraven på tillgänglighet till bussar som kom när EUs bussdirektiv antogs 2001. Maria Johansson menar också att Sverige har mycket att lära av andra EU-länder.

– Tillgänglighetsmässigt är det många länder som ligger före och jobbar utifrån Design för alla och inte efter minimikrav som vi gör här i Sverige. Här har ju det perspektivet tyvärr försvunnit, säger Maria Johansson.

Trots att hon är skeptisk till att jobba med miniminivåer är hon är positivt inställd till idéen om ett europeiskt tillgänglighetsdirektiv. Kommissionen har under flera år utlovat ett förslag till en ny lagstiftning på tillgänglighetsområdet, men det har hittills  skjutits på framtiden.

När DHR tidigare i vår frågade partiernas toppkandidater om deras inställning till ett tillgänglighetsdirektiv var de flesta försiktigt positiva, men några varnade för att europeiska miniminivåer paradoxalt nog kan göra att verkligheten i vissa länder mer otillgänglig. Miniminivåer riskerar att bli både golv och tal för tillgängligheten. Maria Johansson håller med.

– Det får inte vara för låga nivåer. Så fort man jobbar med miniminivåer så måste man se till att den lägsta nivån är en bra nivå. Det lägsta måste vara ”good enough”, säger Maria Johansson.

Samtidigt tycker hon att ett tillgänglighetsdirektiv med miniminivåer kan vara ett sätt för länder med en hygglig nivå av tillgänglighet att visa solidaritet med de länder där tillgängligheten är mycket dålig. För att undvika att kraven sänks i Sverige krävs ett mer visionärt samtal om rättigheter och delaktighet än vad som förs idag.

– Vi ska ha höga krav. Vi måste jobba för höga krav och vi måste ha höga ambitioner. Oavsett om det handlar om djurskydd eller ramplutningar.

Arbetet i EU-parlamentet handlar ju inte bara om funktionshinderpolitiska frågor. Ledamöterna fattar beslut om allt från frihandelsavtal och bankregler till klimatfrågor och tillväxtpolitik. Maria Johansson medger att hon inte är insatt i alla frågor och att hon till stor del kommer att följa Folkpartiets linje vars program inför EU-valet innehåller kontroversiella frågor som ja till svenskt medlemsskap i Nato och deltagande i EUs bankunion.

– Det är bara att kasta sig in och vara medveten om att om man vill vara med och bestämma i vissa frågor så måste man också ta ansvar för andra, säger hon, men framhåller samtidigt att hon har funderat, läst på och diskuterat frågorna innan hon landat i partiets linje.

Ser du någon risk med att vara en politiker som driver en fråga eller ett perspektiv?

– Det är klart att det finns en risk. Man kan bli avfärdad av de som inte tycker att det är så viktigt. Mina synpunkter i andra frågor kanske avfärdas med motivet att jag bara bryr mig om funktionshinderfrågor. Men den risken tar jag, säger Maria Johansson.

Text: Albert Martinsson