– Hjälpmedelsanvändningen och de faktorer som påverkat den sedan 1990-talet kommer att fortsätta öka. Vi vet att antalet äldre ökar och vi vet att hjälpmedel ofta är avgörande för om man kan leva ett aktivt och självständigt liv. Men vad händer inom hjälpmedelsverksamheten när antalet äldre blir fler och resurserna inte ökar i takt med antalet behövande, frågar Ann Lund från Hjälpmedelsinstitutet, när hon talade vid ett seminarium om hälso- och kostnadsnyttan av hjälpmedel vid mässan Ett bra liv.
Ann Lund sa sig se oroande tendenser till neddragningar på hjälpmedel. Inte minst är utvecklingen, och vad som kan ske, inom LSS en del av hennes oro. Kartläggningar som Hjälpmedelsinstitutet gjort visar att det blir vanligare med ett ökat egenansvar, det vill säga att användarna själva får bekosta enkla hjälpmedel. Det har också blivit vanligare med avgifter och förändringar i regelverk och behovstrappor istället för hänsyn till diagnos och produkt.
Hur utnyttjar man då de resurser som finns för att på bästa sätt möta utvecklingen? Det är något som Hjälpmedelsinstitutet undersöker genom så kallade nytto- och kostnadsanalyser som är en integrerad del av institutets verksamhet.
– Redan idag ställs grupper mot varandra och vi vet att det finns skillnader mellan olika landstings hjälpmedelsförskrivning, säger Ann Lund.
80 procent av alla hjälpmedelsanvändare är över 65 år och om 40 år väntas andelen äldre i befolkningen ha ökat från 17 procent till 25 procent.
– Utöver lansering och tal om sundare livsstilsmönster talas det också om att hitta nya tekniker för att öka och eller förbättra människors självständighet. Och det är här hjälpmedelsfrågan kommer in i bilden, säger Ann Lund.
Men faktum kvarstår: Prioriteringar sker, man ransonerar och ändrar på indikationer för vilka hjälpmedel som kan skrivas ut och därför är det angeläget att dessa avvägningar diskuteras på politisk nivå och att jämförelser sker öppet och utifrån en helhetssyn i vårdkedjan, menar Ann Lund.
I botten för all hjälpmedelsförskrivning finns en etisk plattform som bygger på människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen och slutligen kostnads- och effektivitetsprincipen, det vill säga att insatsen ska stå i relation till kostnaden.
– För detta finns en fastställd beräkningsgrund som ska ge fingervisningar om en insats kostnad och effekt, helt enkelt vad det får det kosta att hålla oss vid liv, berättar Ann Lund.
Till exempel räknas en insats i vårdkedjan under hundratusen kronor som låg, mellan hundra- till femhundratusen som måttlig, från femhundra till en miljon kronor som hög och allt därutöver som mycket hög.
Som exempel på viktiga aspekter som borde finnas med vid alla beräkningar kring hjälpmedelskostnader nämner hon en studie av 205 rullatorsanvändare i Östergötland, Kalmar och Jönköpings län. Denna studie visade klart på både nytta och låg kostnad. En rollator, vars styckepris är 24 000 kronor, vägd mot effekten och den upplevda nyttan visade sig med denna beräkningsgrund vara både låg och kostnadseffektiv.
En rollator innebär för användaren både trygghet och möjlighet att förflytta sig. Med den öppnas möjligheter till ett socialt liv och den förebygger fallolyckor. Att spara in på eller bli mer restriktiv vid utskrivningar av ett sådant hjälpmedel kan inte vara en bra "affär" menar forskarna bakom undersökningen. Utan hjälpmedel ökar ohälsan och troligen även antal hemtjänsttimmar, liksom antalet fallskador och med dessa sjukhuskostnader.
Vad som nu är angeläget är att hjälpmedelsfrågan på allvar förs upp på den politiska dagordningen och att öppna jämförelser görs för vad beslutade förändringar och regelförskjutningar innebär för såväl individen som ur ett hälso- och samhällsperspektiv, menar Ann Lund.
Den här artikeln har följande taggar:
hjälpmedel, Hjälpmedelsinstitutet, öppna jämförelser
Text: admin