Ida Josefsson utanför Universitetet i UmeåHon hittade sin drömutbildning hundra mil bort i det avlägsna Västerbotten. Men allt blev inte som Ida Josefsson, från Skene i Västra Götaland, hade tänkt sig. Efter fyra terminer på juristprogrammet anmälde hon Umeå universitet till diskrimineringsombudsmannen, DO, för brister i tillgängligheten. Fram till dess hade hon gång på gång försökt få lärosätets ansvariga att agera.

– Det är sorgligt att det ska behöva gå så långt, säger Ida Josefsson.

En tid efter att Ida Josefsson
hamnat i rullstol inledde hon sina studier i Umeå hösten 2008. Och redan efter ett par dagar tog hon upp tillgänglighetsproblemen med universitetets handikappsamordnare. Det handlade om bristen på automatiska dörröppnare, toaletter som var för små och i flera fall hade trasiga handtag. Vidare fanns föreläsningssalar där stolar ställts på handikapplatserna och lektionsrum där en rullstol inte kom in mellan bänkraderna. Detta resulterade i att hon inte kunde föra anteckningar under lektionstid.
 
– Jag kände att jag inte kunde studera på samma villkor som mina kurskamrater och att min självständighet inskränktes.


Hon försökte också mota problemen i grind genom att kontakta universitetet inför varje ny termin.

–Jag talade om vilka salar som var lämpliga för mig och de lovade att boka dem, men det hjälpte inte.
 
Sistlidna vinter blev ovanligt snörik. Något som ytterligare försvårade juridikstudentens studiesituation. Handikapparkeringen på universitetet där hon brukade ställa bilen användes som snöupplag. 
  I våras hade hon fått nog och anmälde lärosätet till DO.
 
– Jag hade tagit upp problemen med lärare, universitetets handikappsamordnare, juridiska institutionens prefekt, universitetsledningen…men inget hände, jag kände mig nonchalerad, förklarar hon och menar att det stora felet är att skolan saknar en samordning för tillgänglighetsfrågor.
 
– Alla skyller på alla vilket bidrar till nonchalansen.
  Ida Josefsson berättar också att hon vid ett tillfälle uppmanades att vända sig direkt till  Akademiska Hus som är fastighetsägare till byggnaderna på campus.
  

Sedan DO-anmälan i våras har universitetet tagit tag i en del av problemen, men inte till hundra procent, menar Ida Josefsson.
 
– Dörröppnare har kommit upp och toaletterna ha blivit inventerade, man försöker boka större salar men det blir inte alltid rätt. 
 
Universitetet har även ordnat så att en kurskamrat ska fungera som assistent åt henne på skolan. 
 
– Det är bra, men om de gjort sitt jobb hade jag klarat mig utan assistans.
 I början av oktober träffade Ida Josefsson DO för att stämma av läget. Hon tror på ett beslut senare i höst.
– Hoppas att DO ställer sig på min sida, men hur som är det viktigt att uppmärksamma detta. Kanske kan jag hjälpa andra och då är något vunnet oavsett utgång.
 Trots allt gillar hon sin utbildning och kommer att fullfölja de 4,5 åren för att bli jurist.
  

I sitt yttrande till DO medger Umeå universitet att de brustit på en del punkter i ärendet. Om Ida Josefsson blivit uppmanad att själv ta kontakt med fastighetsägaren är detta fel, skriver man. Vad gäller ansvaret för tillgänglighetsfrågorna siktar lärosätet på att programmens studievägledare skall ta hand om dem.
  Toaletterna skall ses över och målet är att samtliga lokaler framöver skall vara tillgängliga för alla, menar universitetet. Men man skriver också  att "…tillgängligheten beträffande bokade lokaler där samtliga av kursens deltagare samlas inte kan anses vara bristfälliga i diskrimineringslagens mening".
  Universitetet medger att en del parkeringsplatser för funktionshindrade vid något tillfälle använts som snöupplag.
 
Universitetsdirektör i Umeå , Lars Lustig, vill inte kommentera fallet under pågående utredning, men säger att de kan lära sig något av alla sådana här ärenden.
– Och det är positivt, vi är en lärande organisation.

Den här artikeln har följande taggar:
DO, diskriminering, jämlikhet, tillgänglighet, utbildning






Text:

Kommentarer är avstängda.