En basketkorg utan nät mot en blå himmel med vita molnslöjor
Dagens skola sorterar
ofta ut barn med nedsatt rörelseförmåga ur den ordinarie undervisningen. Särskilda undervisningsgrupper är vanligt och det är mer regel än undantag att alla elever kan ta del av all undervisning i skolan.

Kajsa Jerlinder, forskare
i handikappvetenskap vid Örebro universitet har undersökt hur idrottslärare i grundskolan arbetar med att inkludera barn med rörelsehinder i undervisningen. Hennes avhandling visar att lärarnas inställning och deras kunskap och erfarenhet har en avgörande betydelse för att undervisningen ska fungera för alla och för att alla barn ska känna sig delaktiga.
– De idrottslärare som har utbildning och erfarenhet av att möta elever med rörelsehinder är mer positiva till inklusion än de som inte har någon sådan kunskap, säger Kajsa Jerlinder.
– Det finns också en liten trend som visar att yngre lärare är mer positiva till inklusion än äldre.

Internationella studier har tidigare visat att idrottslärare är ganska ambivalenta till att inkludera elever med rörelsehinder i de vanliga undervisningsgrupperna, berättar Kajsa Jerlinder. Det har också visat sig att ganska få har någon utbildning i hur man anpassar undervisning till en mångfald av förmågor.
Kajsa Jerlinder har genomfört en enkätundersökning bland svenska idrottslärare som visar på liknande resultat.
– Idrottslärarna måste tränas i det här tänket. Till exempel genom att redan under utbildningstiden möta ungdomar med rörelsehinder, säger Kajsa Jerlinder.

Kajsa Jerlinder menar
också att det med enkla medel går att skapa en undervisning där alla kan delta på sina villkor utan att särskiljas.
Det handlar om en kombination av riktade åtgärder, omfördelning av resurser och ett behov av att identifiera men samtidigt erkänna individen och vara flexibel.

Som exempel håller hon fram en övning där barnen skulle svinga sig som Tarzan över en klyfta. Eftersom det fanns barn i gruppen som inte klarade övningen på grund av nedsatt rörelseförmåga införde man ett alternativ med en "magisk kula" som man kunde använda för att ta sig förbi klyftan. Kulan kunde användas av alla och var alltså inte en specifik åtgärd riktad mot eleven med rörelsehinder.
Men allt hänger inte på läraren.
– Det är också viktigt att det finns anpassade lokaler och omklädningsrum, och att det finns ett kollegialt stöd, både från lärarkollegor och från skolledning och kommunen, säger Kajsa Jerlinder.

Den här artikeln har följande taggar:
utbildning, forskning

Text:

Kommentarer är avstängda.