Försäkringskassan har svårt att avgöra vad som är normalt föräldraansvar och besluten varierar från fall till fall, visar en ny granskning.
När Försäkringskassan bedömer barns rätt till assistans ska det hjälpbehov som ett barn normalt har räknas bort. Utgångspunkten är att alla barn behöver en viss mängd hjälp och stöd av sina föräldrar. Det innebär att ett barn med funktionsnedsättning bara kan få personlig assistans utöver det behov som täcks av föräldraansvaret.
En ny granskning från Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) visar dock att gränserna för vad som anses vara normalt föräldraansvar varierar och handläggarna tvingas ibland utgå från sina egna erfarenheter av vad barn i olika åldrar klarar av att göra. Det kan handla om när barn slutar med blöjor eller hur mycket hjälp de behöver med att borsta tänderna.
ISF har gått igenom 378 fall där försäkringskassan har bedömt assistansbehovet för barn under tolv år. I vart fjärde fall saknas helt beräkning av föräldraansvarets omfattning medan bedömningarna i de övriga görs på olika sätt.
”Skillnaderna mellan bedömningarna gör att det blir svårare att jämföra besluten, vilket kan leda till att eventuella osakliga skillnader blir svåra att upptäcka”, skriver ISF.
Försäkringskassan uppmanas därför att ta fram bättre beslutsstöd för att bedöma föräldraansvaret. Dels för att bedöma vad som är normalt i omhändertagandet av barn i olika åldrar, dels för att avgöra vilka konsekvenser olika funktionsnedsättningar har för förmågan att klara av olika vardagssysslor.
ISF vill också att Försäkringskassan utvecklar rutiner för dokumentation av hur föräldraansvaret bedöms i besluten. Dessutom uppmanar myndigheten regeringen att utreda den rättsliga utformningen av föräldraansvaret.
Läs hela granskningen hos ISF ›
Fakta: Enligt praxis ska föräldraansvaret när det gäller grundläggande behov räknas med för barn under 12 år. Domstolarna har ansett att 12-åringar normalt har ett begränsat behov av hjälp för att tillgodose sina grundläggande behov.
Text: Albert Martinsson