Hur orkar du? Jag får ofta frågan hur man som politiker orkar med granskning, synpunkter och krav. Mitt svar är att det är det finaste som finns att ha människors förtroende att ansvara för viktiga samhällsfunktioner. Granskningen är en nödvändig del av detta och därför inte svår att orka med. Men att förlora människors förtroende, att bli bortröstad och utbytt, det är tungt. Också detta är självklart en nödvändig del av demokratin men hemskt att uppleva.

Vi socialdemokrater blev bortröstade i förra valet. Det ledde till partiledarbyte och en omprövning av politiken.
Jag hade förmånen att leda rådslaget om välfärden där vi kritiskt granskade och utvecklade vår egen politik. Vi arbetade mycket öppet och i bred dialog med många människor även utanför vårt eget parti. Det var lärorikt och fantastiskt kul.

Vi möttes av en massiv kritik mot den nedmontering och privatisering av välfärden som den borgerliga regeringen satt igång och oron för att det nu snart blir plånboken och inte behoven som styr i vården och omsorgen. Men också av en skarp och omfattande självkritik.
Många människor har blivit ratade från arbetsmarknaden i onödan, också när vi hade regeringsmakten. Människor som på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom behöver extra stöd, kvalificerad rehabilitering och habilitering eller en anpassad arbetssituation blev ofta lämnade i passivitet utan aktiva insatser. Och kanske allvarligast: utan att fullt ut bli tagna på allvar som fullvärdiga medborgare som kan och vill bidra till sin egen försörjning. Vi socialdemokrater kom att alltför ofta förvalta befintliga system och försvara statliga myndigheter medan människor tilläts falla mellan stolarna.

Det var en skarp men rättvis självkritik och vi har nu omprövat vår politik. Vår grundinställning är att alla människor behövs och att alla med rätt stöd både vill och kan bidra till både sin egen och samhällets utveckling genom ett aktivt deltagande i arbetslivet. Samhället och arbetslivet måste göras tillgängligt för alla. Det behövs bättre fungerande verktyg som stöder människors vilja och drivkraft till arbete och delaktighet. Människors behov måste styra, inte utbudet av vissa åtgärder. Målet är ett liv med arbete och lön.

Den borgerliga regeringen har kraftigt försämrat sjukförsäkringen och många sjuka har ställts helt utan ersättning. Detta för att möjliggöra stora skattesänkningar för dem som redan har det gott ställt. Men ingen blir frisk av att förlora sin ersättning. Resultatet blir inte fler i arbete utan fler fattiga. Det är helt andra insatser som behövs:

• Ge människor rätt till aktiva insatser. Kraven på individen måste motsvaras av möjligheten att ställa krav på myndigheter.
• Prioritera ungdomarna. Varje ung människa, med eller utan funktionshinder, ska ha rätt till utbildning och arbete, rätt att känna framtidstro och tilltro till den egna förmågan.
• Slå samman väsentliga delar av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen för att möjliggöra samordnade insatser och förhindra att människor faller mellan stolarna.
• Ge individen rätt till en personlig handledare och en individuellt utformad plan.
• Samla resurserna för individen i ”en påse pengar” för att låta de individuella behoven och inte stela regelverk styra användningen mot maximal nytta som leder till jobb på den ordinarie arbetsmarknaden.
• Utveckla den alternativa arbetsmarknaden. Lönebidrag och Samhall måste kompletteras med andra, flexibla former av anställningar där även sociala företag och kooperativ har en plats.
• Gör det möjligt att arbeta också för den som har sjukersättning och möjlighet att bryta sjukersättningen för att prova arbete utan att förlora möjligheten till ersättning senare.
• Utveckla daglig verksamhet till en väg som leder mot arbetsmarknaden.
• Sätt upp nationella mål för hur andelen funktionsnedsatta på arbetsmarknaden ska öka.

Varje människa behövs. Varje arbetad timme behövs. Sverige har inte råd att rata en enda människa från arbetsmarknaden. Det behövs en ny politik som utgår från människan och människans lika värde.

Ylva Johansson är välfärdspolitisk talesperson för Socialdemokraterna.

Den här artikeln har följande taggar:
arbete, socialdemokraterna, Ylva Johansson

Text: admin