Jag är frustrerad och desillusionerad. Jag ska ut och resa och kan ännu en gång konstatera att SJ helt nonchalerar oss när det gäller att snabbt se till att X 2000-tågen får nya rullstolslyftar.
Kanske skulle det ha gått fortare om alla X 2000 tåg ställts in till dess att lyftarna var på plats – möjligen en orimlig tanke men frågan borde ha väckts inom handikapprörelsen.
För ett år sedan upptäcktes felet och i våras fattades beslutet att de fast monterade lyftarna ska bytas ut. Idag är de fortfarande inte på plats och det är detta jag inte kan acceptera. 

Under tiden har de större stationerna i Sverige haft manuella lyftar som ersättning och redan detta innebär begränsningar för vårt resande.
Inför valet följde jag en hel del bloggar, särskilt Full delaktighet, och de dominerade inläggen där var hotet mot den personliga assistansen och kravet på att otillgänglighet ska vara diskrimineringsgrundande. Viktiga frågor som vi ännu inte fått någon lösning på.

En annan för mig högaktuell fråga är tillgängliga allmänna kommunikationer. Länge kämpade vi i DHR för att vi som använder rullstol skulle kunna komma upp på tågen. Det blev lyftar på Intercity tågen och senare också på X 2000.
Vi kämpade vidare för två platser för oss som använder rullstol på X 2000. Slutligen fick vi också det och såg det som en framgång!
Nu har allt raserats genom att SJ tagit bort lyftarna.

För en tid sedan var jag på ett seminarium om tillgänglighet som den beskrevs i en doktorsavhandling (Aktivitetsdiamanten – Per Olof Hedberg) med många intressanta infallsvinklar.
Per Olof Hedberg beskrev bland annat sin upplevelse av att resa med X 2000 under rubriken ”Tillgänglighetens fånge på X 2000”.
Han skulle till Stockholm och under resan planerade han att ha ett sammanträde med sina arbetskamrater.
Kamraterna reste 1:a klass och det tänkte även han göra, men se det gick inte. Som rullstolsburen skulle han sitta i vagn 6, på en av de särskilda rullstolsplatserna och någon möjlighet att komma på i förstaklassvagnen fanns inte med resultat att han som chef inte kunde delta i sammanträdet.

Han ställde därför frågan om vilka signaler detta ger? Jo, vilka attityder SJ har till personer med funktionsnedsättning, att man anser att den som är rullstolsburen:

• Inte ska kunna åka första klass.
• Inte ska kunna resa i grupp i vagnar där möjlighet finns att ha sammanträde.
• Inte ska kunna besöka restaurangvagnen.

Under denna föreläsning fick jag verkligen en aha- upplevelse. Detta var ett nytt sätt att se på den diskriminering som vi ständigt utsätts för.
I stället för att i allmänna ordalag tala om bristande tillgänglighet borde vi visa på konsekvenserna och tala om vilka signaler oviljan att rätta till bristerna ger om samhällets syn på vår rätt att vara delaktiga.

Det borde inte vara möjligt för SJ att under så lång tid förhindra oss, som är rullstolsburna, att använda tåget som färdmedel. Sverige har ratificerat FN konventionen om funktionshindrades rättigheter och det finns EU-direktiv om rätten att resa med järnväg.
Enda sättet att få fart på installation av nya rullstolslyftar är att inget X 2000 tåg borde få vara i trafik förrän lyftarna är på plats.

Den här artikeln har följande taggar:
X2000, resa, tillgänglighet, rullstol kollektivtrafik, SJ

Foto: Stefan Nilsson/SJ

Text: admin