Under det senaste halvåret har en strid ström av personer som fått sitt parkeringstillstånd indraget av kommunen hört av sig till DHR. Wenche Willumsen hör också till dem, trots att hon ”överklagade hela vägen”.
– Jag ser hur människor luras att uppge optimala villkor för sin rörelseförmåga. Ingen frågar hur det är när det fungerar som sämst, konstaterar hon.
Men några nya instruktioner till kommunerna finns inte, säger Jenni Sjöblom, samordnare, tillika en av tre handläggare som arbetar med parkeringstillstånd för rörelsehindrade på Transportstyrelsen.
– Vi har inget sådant mandat. Vi är sista instans och tidigare instanser bör bedöma ärenden utifrån våra beslut. Det handlar om att kommunerna bättre anpassat sina bedömningar till gällande regelverk, säger hon.

Lagen har alltså inte förändrats. Särskilt parkeringstillstånd för rörelsehindrade regleras liksom tidigare av Trafikförordningen 13 kap. § 8.
Det nya finns i den föreskrift som Transportstyrelsen får meddela enligt paragraferna 7 och 9 i samma lag.
Den 24 juni 2009 beslutade myndigheten om nya föreskrifter och allmänna råd om parkeringstillstånd för rörelsehindrade (TSFS 2009:73).

Redan sommaren 2008, under remissarbetet, reagerade DHR på vissa formuleringar i förslaget. I ett brev till infrastrukturminister Åsa Torstensson och äldre- och folkhälsominister Maria Larsson varnade DHR för de negativa följderna.
Enligt DHR innebär TSFS 2009:73 att kommunerna nu tillämpar en striktare bedömning när de tar ställning till en ansökan om nytt eller förlängt parkeringstillstånd.

Det gäller även när det finns läkarintyg som styrker behovet hos personer med mycket omfattande funktionsnedsättning.
Transportstyrelsen ger en annan bild:
– Tidigare var kommunerna alltför generösa i sina bedömningar. Förordningen ska helt enkelt följas, säger Jenni Sjöblom, som anser att lagen är okomplicerad att tolka.

Den skärpta tillämpningen följde enligt henne på ett seminarium som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) genomförde för fem år sedan.
DHR och sju andra organisationer vars medlemmar är beroende av parkeringstillstånd, har återigen skrivit till Åsa Torstensson och begärt ett möte för att diskutera TSFS 2009:73.
”Sedan rubricerade skrift utkom förra året har det uppstått fullkomligt horribla situationer för mängder av personer som tidigare innehaft parkeringstillstånd i åratal, ja i decennier, därför att ansökningarna nu avslås med hänvisning till föreskriften”, står det i brevet.
Tolkningen av formuleringen ”förflytta sig till fots med eventuella hjälpmedel” har fått en avgörande betydelse. Transportstyrelsen hävdar att det enbart handlar om en språklig justering, DHR håller inte med.

”Kan en person stappla de få metrar som Transportstyrelsen menar är gränsen för rätten till parkeringstillstånd så avslås ansökan”, skriver DHR, som efterlyser en mer individuell prövning.
Även passagerartillstånden begränsas onödigt ofta, konstaterar DHR. Handläggningsrutinen när ett ärende överklagas är också märklig.
Kommunerna tillämpar Transportstyrelsens föreskrift när de behandlar en ansökan. Vid avslag kan den sökande överklaga till Länsstyrelsen, som i flera fall ger den enskilde rätt.

Kommunerna kan sedan överklaga Länsstyrelsens beslut till Transportstyrelsen, som är sista instans – och samma myndighet som skrivit föreskriften.
Wenche Willumsen anser att det krävs nya politiska direktiv till Transportstyrelsen. Dessa måste utgå från sökandes faktiska behov.
– Vi måste följa upp det här. Exakt hur har vi ännu inte bestämt, men det kommer att ske i samverkan med övriga handikapporganisationer.

Läs mer om Parkeringstillstånd för röreslehindrade (PRH-tillstånd):
Transportstyrelsens föreskrifter TSFS 2009:73 (PDF) »
DHRs hemsida om Parkeringstillstånd »

Den här artikeln har följande taggar:
parkeringstillstånd, Transportstyrelsen, DHR, Wenche Willumsen

Text: admin