Smaka på orden ”förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder”. Det är starka ord som visar på en dröm om något. De visar att vi har en vision och ett mål med vårt arbete och vårt förbund.
Ibland när det känns tungt finner jag styrka i dessa ord och påminnelsen om vad som är det viktiga och grundläggande, varför vi gör det vi gör.
Visionen om ett samhälle där vi människor inte rörelsehindrar varandra eller rörelsehindras av det som vi gemensamt faktiskt själva har makt att förändra och påverka.

Det är viktigt att vi som förbund har denna målbild klar för oss. Samtidigt – målbilden måste delas också av andra – politiken, medierna, opinionen – och ärligt talat, det går väl så där. Trots alla vackra ord går verkligheten och det politiska budskapet bakåt.

Det behövs insikt om att allt hänger ihop, vilja att förändra och konkret agerande utifrån insikt och vilja. Frågan är var det fallerar?
Regeringen sänder ut ett minst sagt splittrat budskap vad gäller funktionshinderpolitiken, ett budskap som visar på avsaknad av vår vision om ett samhälle utan rörelsehinder. Å ena sidan jobbar man för att personer med funktionsnedsättning ska ut på arbetsmarknaden, å andra sidan begränsar man individuella stödsystem för att möjliggöra självständighet och delaktighet.

Parallellt med allt monteras decenniers tillgänglighetssträvanden ned oemotsagt. Helhetsbilden, som borde finnas, saknas och tyvärr uppfattas våra frågor ofta som särintressen av så väl politiken som medierna och vår omvärld i övrigt.
Viljan, ja – den syns i stort sett inte alls och agerandena blir därefter och till och med i fel riktning. Beror det på att man inte nått insikten eller väger rädslan för beskyllning om särintresse för tungt? Eller – hemska tanke – är det vi ser ett resultat av ett outtalat, ännu så länge icke rumsrent uttryck för att man faktiskt – deklarationer och konventioner till trots – inte anser att alla människor är lika mycket värda?

Vill regeringen exempelvis att personer med funktionsnedsättning ska in på arbetsmarknaden så som man säger utifrån att alla behövs och framför allt kommer behövas framöver? Ja – då är det dags att politiskt börja jobba med bilden man ger av sin syn på oss.
Varför ska arbetsgivare och arbetsförmedlare tro på budskapet om att vi är resurser när det finns regeringsföreträdare som visar en helt annan inställning genom att framhålla kraven på tillgänglighet som problem. Utan att någon av de övriga ministrarna reagerar.
Vår vision måste bli också regeringens! <

Taggar: Tillgänglighet, arbete, funktlionshinderrörelsen

Text:

Kommentarer är avstängda.