Det går trögt med arbetet att tillgänglighetsanpassa kollektivtrafiken i landet. Det visar myndigheters återrapportering till regeringen.
– Det handlar ju om pengar, säger Lisa Salmi på Trafikverket till SHT.
Enligt Trafikverkets rapport har takten i tillgänglighetsanpassningen av hållplatser och stationer inom kollektivtrafiken avtagit de två senaste åren. Och det finns inget som tyder på att takten kommer öka under närmast kommande år. Det beror, enligt myndigheten, på resursbrist. Under första delen av perioden 2010-2021 har regeringen avsatt små summor för de här åtgärderna, säger Lisa Salmi. Däremot finns det i dagsläget öronmärkta pengar för tillgänglighetsåtgärder längre fram i planperioden. Just nu använder myndigheten så kallade pottpengar, som fördelas på olika, mindre kostsamma behov, men inte är specifikt avsedda för tillgänglighetsanpassning.
Förra året anpassades sex stationer för personer med funktionsnedsättning. Tillsammans med 12 åtgärdade stationer under 2011 innebär det att 112 återstår. När det gäller busshållplatser har 20 tillgänglighetsanpassats under förra året, vilket innebär totalt 43 stycken, eller 3 procent, av 1400 som planeras anpassas till år 2021. Ser man till det arbete som gjordes före 2010 har 38 stationer och 554 busshållplatser åtgärdats. Det totala målet är att tillgänglighetsanpassa 150 stationer och 2000 busshållplatser.
Siffrorna redovisas i en rapport till regeringen och Myndigheten för handikappolitisk samordning, Handisam. Myndigheter inom en rad områden har i uppdrag att senast 15 mars återrapportera om hur långt de har kommit i sitt arbete för att genomföra målen i den nationella strategin för funktionshinderpolitiken. Strategin löper från 2011 till 2016 och sätter upp ett antal mål, om än kvantitativt vaga, för vad som ska uppfyllas när det gäller tillgänglighet inom transportsektorn, skola, arbetsmarknad och en mängd andra områden.
På transportsidan har de tre berörda myndigheterna – Trafikverket, Transportstyrelsen och Sjöfartsverket – redan skickat in sina rapporter. Trafikverkets är den mest omfattande och belyser bland annat tillgänglighetsanpassning. Siffermålen som myndigheten har satt upp gäller för ett så kallat prioriterat nät inom kolltktivtrafiken, vilket innebär linjer och hållplatser med minst ett visst antal resenärer. De ambitionerna går längre än den nationella strategin för funktionshinderpolitiken 2011-2016, som endast anger att bytespunkterna inom det prioriterade nätet av kollektivtrafik i ”ökad omfattning” ska kunna användas av personer med funktionsnedsättning.
När det gäller sjöfarten saknas en myndighet med ett övergripande ansvar för att övervaka hur tillgänglighetsanpassningen går. Bryggor i exempelvis skärgården kan ägas såväl av båtbolag, kommuner som av privata aktörer, vilket gör att det inte finns någon uppdaterad bild av hur tillgängligheten ser ut. Men när Trafikverket inventerade 34 allmänna bryggor i Stockholm 2012 uppfyllde ingen av dem helt de krav som ställts upp.
– En del som inte var bra innan, och som är sämre nu, är tillgänglighetsarbetet, säger Anna Staaf på Sjöfartsverket som en kommentar till att ett övergripande ansvar saknas för en del av sjötrafiken.
Ulf Andersson på Näringsdepartementets transportenhet säger att ansvarsfrågan inom den här delen av sjöfarten är under beredning, men att det inte går att säga när det kommer vara klart hur det blir.
Text: Elsa Persson