Det går för långsamt att uppnå funktionshinderpolitiska mål och 9 av 22 myndigheter redovisar inga mätbara resultat. Det visar Handisam i en rapport i dag.

Rapporten som presenteras i dag bygger på en sammanställning av de 22 så kallade strategiska myndigheterna återrapportering om vad de har uppnått av målen i regeringens funktionshinderpolitik under 2012, men också av resultat från andra undersökningar om målgruppen.

I Handisams sammanställning lyfter man framförallt fram att arbetet med att öka tillgängligheten går alldeles för långsamt, och måste få en rejäl uppryckning för att målen ska vara nådda till 2016 som är utsatt. Särskilt lyfts utbildning, arbetsmarknad och tillgänglighet fram som områden där insatser och förbättring krävs för att få en bättre samhällsutveckling i stort. Bland det som Handisam benämner flaskhalsar påpekas att mer än två tredjedelar av de granskade skolorna fick kritik när det gäller att ge särskilt stöd till de elever som behöver, och att arbetet för att uppnå en tillgänglig kollektivtrafik går alldeles för långsamt.

I förra årets rapport uppmanade Handisam till bättre mätning av ursprungsläge och resultat, så att den faktiska utvecklingen går att mäta. Trots att förbättring har skett så finns fortfarande bara mätningar av drygt hälften av delmålen. Hela nio myndigheter, inklusive de tre skolmyndigheterna, har inga mätningar alls som visar om resultaten i arbetet för att uppnå delmålen går bakåt eller framåt. Ingen av myndigheterna har en övervägande positiv utveckling för en majoritet av målen, och Arbetsförmedlingen har till och med en negativ utveckling med bland annat en ökande andel arbetslösa personer med funktionsnedsättning. Däremot har insatserna för att uppnå målen förbättrats för de flesta av myndigheterna.

Bäst både på att rapportera resultat och göra konkreta insatser är Socialstyrelsen, Arbetsförmedlingen, Statens folkhälsoinstitut och Kulturrådet. Handisam uppmanar fler myndigheter att liksom Arbetsförmedlingen ställa krav på tillgänglighet i upphandlingar, och Kulturrådet lyfts fram som ett bra exempel när det gäller att villkora statliga bidrag genom att ställa krav på tillgänglighet.

Det mest positiva som rapporten lyfter fram är utvecklingen inom it som personer med funktionsnedsättning pekar på har underlättat i vardagen. För högskolor och universitet finns också en positiv utveckling till exempel när det gäller antal personer med dyslexi som gör högskoleprocent. Under 2012 hade också 10 procent fler studenter på högskola och universitet kontakt med en samordnare som finns till för att ge särskilt stöd till personer med funktionsnedsättning.

Som tidigare rapporter visar finns stora skillnader mellan män och kvinnor med funktionsnedsättning, där exempelvis betydligt fler män i gruppen har ett arbete. Handisams rapport pekar också på stora skillnader mellan utlandsfödda och svenskfödda personer med funktionsnedsättning. Ohälsan är betydligt större bland utlandsfödda än svenskfödda även bland personer utan funktionsnedsättning, men ohälsan ökar bland utlandsfödda som också har en nedsatt funktionsförmåga. Till exempel har 34 procent av utlandsfödda personer med funktionsnedsättning en självskattad dålig hälsa, medan motsvarande siffra bland svenskfödda med funktionsnedsättning är 20 procent. Det tog också 86 dagar längre 2012 för en utlandsfödd person med funktionsnedsättning att få kodningen nedsatt arbetsförmåga hos Arbetsförmedlingen, jämför med motsvarande svenskfödda grupp.

En 49-årig blind, utlandsfödd man som i flera år sökt arbete vittnar i rapporten om dubbel diskriminering.
” Man får inte en enda chans (…). Ibland undrar jag över om det trots allt inte främst är för att jag inte är svensk.”

Läs också SHT:s tidigare intervju med Anna Dahlberg, projektledare för uppföljningsarbetet på Handisam!

Text: Elsa Persson