Sänkta krav på tillgänglighet leder inte per automatik till att det byggs fler studentlägenheter menar forskare som SHT pratat med.

Just nu arbetar Boverket för fullt med att ta fram förslag om hur byggreglerna kan förenklas fört att stimulera nybyggnation av studentlägenheter. Kraven på tillgänglighet är en parameter som utredningen tittar på och som aktualiserats av AF bostäders experimentbyggen i Lund.

Men de flesta experter som SHT talat med är överens om att det finns en mängd orsaker till varför det inte byggs fler studentbostäder.

– Jag skulle vilja säga att ändrar man bara på en sådan här grej (tillgängligheten Red.anm), så händer inte särskilt mycket, säger Hans Lind, professor i fastighetsekonomi på KTH.

Att svara på frågan om mindre tillgänglighet entydigt kan ses som en kostnadsbesparande åtgärd när det gäller studentbostäder är heller inte enkelt. Susanne Iwarsson, professor och äldreforskare på Lunds universitet, tycker att man ska se ekonomi i en bredare bemärkelse än den kortsiktiga vinsten för byggbolaget. Hälsoekonomiskt, till exempel. Minskad tillgänglighet i studentbostäder påverkar enskilda personers hälsa och antal år de kan vara aktiva i samhället.

– Man segregerar ju. Jag brukar säga att det är samma sak som att säga att människor av en annan hudfärg inte kan bo här, för att det inte är byggt för dem, säger Susanne Iwarsson.

Camilla Nordgren, som forskar om vardagsliv och funktionsnedsättning på Malmö högskola, menar att bristande tillgänglighet kan vara orsaken till att en student med funktionsnedsättning hoppar av sina studier, eller inte lyckas skaffa sig ett socialt nätverk som senare kan bli avgörande för att få jobb. Idén om besökstillgänglighet anser hon bygger på en stereotyp bild av vilken typ av liv en person med funktionsnedsättning lever.

– Om jag är ute och rumlar runt och träffar en flört: ska jag inte kunna gå med den personen hem och stanna där? Kanske inleder vi ett förhållande, och jag sover där flera dagar i veckan. Vår intimsfär blir annorlunda än om jag skulle bli kär i någon som inte har funktionsnedsättning, säger Camilla Nordgren apropå att bara ha tillgängliga badrum på korridoren.

Men det finns tillgänglighetsforskare som menar att minskad tillgänglighet i en del av studentbostadsbeståndet inte måste vara ett steg bakåt. Dit hör Per-Olof Hedvall, forskare på CERTEC, en avdelning som sysslar med tillgänglighet och användbar design på Lunds universitet.

Han lägger betoningen på den sociala inkluderingen, och säger att han själv som rullstolsburen kan acceptera att få använda en sidoingång om sammanhanget innanför dörrarna är tillgängligt. Situationer som han själv kan uppleva som otillgängliga är konferensmingel.

– Det är ofta mycket sorl, människor står upp och det kanske finns bakgrundsmusik som gör det ännu svårare att höra.

Vid sådana tillfällen är det inte tillräckligt att det finns hur bra ramper och hissar som helst – upplevelsen kan ändå bli negativ och utestängande. Tillgänglighet handlar alltså minst lika mycket om att förändra attityder, som att följa byggregler, anser Per-Olof Hedvall.

Text: Elsa Persson