I media och bloggar beskrivs klyftorna bli allt större i Sverige. Barnfattigdomen ökar samtidigt som långtidssjuka och personer med funktionsnedsättning får allt svårare att klara sig ekonomiskt. Enligt Socialstyrelsen behöver dubbelt så många söka socialbidrag bland funktionshindrade än bland befolkningen i övrigt.
Jag känner denna verklighet väl och någon semesterresa blir det inte i år heller.

De flesta har redan glömt vad den isolering och ensamhet som vinterns snö och dumt plogade snövallar innebär för oss som använder rullstol, rullator eller kryckor. Det är förståeligt.
Nu förför sommaren oss med uteserveringar, musik och lättklädda människor som jagar den perfekta solbrännan.
Den efterlängtade semestern ler alldeles runt hörnet. Det mesta känns lite lättare och innan vi vet ordet av så handlar våra samtalsämnen – istället för snö och busväder –  om ledighet.

Varenda kotte måste nu veta vad man ska göra på semestern.
Eller allra helst under hela sommaren. Frågorna duggar plötsligt tätt. ”När ska du ha semester?”, ”Vad ska du göra på semestern? eller Vart ska du åka?” 
Va? Ska du inte göra någonting alls?
När anledningen är serverad och mottagaren har förstått varför kommer oftast ett tröstens ord som: ”Jaha, men man behöver ju inte åka iväg någonstans, Stockholm är ju så vackert och det kan vara jätteskönt att inte göra någonting alls!”
Ja, gud så skönt! Det finns ju faktiskt massor av saker man kan göra i och runt Stockholm som inte kostar något, eller väldigt lite – om man nu inte har haft nio av de tio senaste ”semestrarna” här. Det lockar faktiskt inte längre.

Vi är alltför många som aldrig kan ta semester för att vi inte har råd.
Det är ingen nyhet att den ekonomiska situationen försämras i vårt land och att långtidssjuka och personer med funktionsnedsättning får förlita sig ekonomiskt på försäkringskassan.
Om man nu har en funktionsnedsättning och inte kan arbeta, eller om man är ensamstående förälder och har en funktionsnedsättning och inte kan arbeta, är man då inte värd en semesterresa bara för att man inte har råd?

Det verkar som om politikerna aldrig ens har tänkt tanken att sjukersättning eller handikappersättning ska räcka till semester och fritid. Och vad gör handikapprörelsen i frågan förutom att arrangera några enstaka läger?
För den som exkluderas i semestertider kommer också tanken på alla möjligheter som andra har. Till exempel att dela upp semestern och ta ut en sparad vecka när det är som kallast här hemma och tina upp kropp och själ i ett varmt och soligt land någonstans.
Eller ta ut alla sina semesterdagar på en gång.Kanske behövs längre tid att varva ner och hinna ladda upp sina batterier. Vi har också de som har råd med ett eget lantställe dit de kan åka när de vill, både på semester och helger.

Den som bor i eller i närheten av en större stad vet att samhället anpassar sig till sommarens semesterfirande. Mellan juni och augusti blir bilköerna till och från arbetet kortare och i juli gapar vägarna halvtomma så när som på att antalet vilsna turister i bil ökar markant. Kollektivtrafiken anpassas även den till sommar och semester med glesare turer i tidtabellerna.
När nu samhället anpassar sig till semestertiden måste det väl betyda att det är något som är bra – att semester är hälsosamt för både samhälle och medborgare. Det är då vi ska få distans till vardagens rutiner och fylla på våra reserver för att orka vidare oavsett om vi jobbar eller inte – eller?

Jag vill kunna åka själv eller med min familj på semester, men om inte politikerna höjer sjukersättningen och handikappersättningen rejält så kommer drömmen om semester förbli ouppnåelig.
Semester är en klassfråga och den allmänna inställningen tolkar jag som att semester kan man bara få om man har ett jobb.
Men varför kan inte semester bli en rättighet för alla?
Hoppas ni alla får en underbar semester!

Björn Thorén är journalist och bloggar på bjornthoren.se/blogg

Den här artileln har följande taggar:
Ekonomi, resa

Text: admin