I år är temat sexualitet och funktionsnedsättning på årets konferens för alla Sveriges ungdomsmottagningar i Linköping i slutet av april. Mottagningen i Linköping har satsat på uppsökande verksamhet till olika grupper de senaste åren, bland annat till personer med funktionsnedsättning, berättar verksamhetschefen Mona Ahlberg.
– Vi vill sprida våra erfarenheter och hoppas kunna öka kunskapen. Det här är otrampad mark, säger hon.
Sexhjälpmedel och fokus på fullbordade samlag skymmer lätt sikten för att bejaka behoven, menar hon.
– Jag tror att vi gör det för svårt för oss, säger hon.

Nyligen lanserades Ungdomsmottagningen på nätet, umo.se. Under fliken sex finns en kort text om tips vid fysiska funktionsnedsättningar. Redaktionen har som mål att så långt det går inte peka ut särskilda grupper och vill att ungdomar med funktionshinder ska känna igen sig i alla texter på sidan. Med i Umos referensgrupp finns personer med funktionsnedsättning.

Forskningen om sexualitet och funktionsnedsättning handlar till stor del om att inte bli sedd som sexuell varelse, och företrädelsevis om personer med utvecklingsstörning. Fysiska funktionsnedsättningar och sexualitet är tämligen obeforskat.
Är det kanske inte så märkvärdigt? När sjukgymnasten Lena Jemtå föreläser om sin studie om sexuell erfarenhet bland barn och ungdomar med rörelsehinder, möts hon ibland av den reaktionen.
– Så är det för en del, säger hon. Men det anmärkningsvärda hos dem jag intervjuade var att ingen av dem hade fått en fråga om sex – inte från habiliteringen, inte från skolan eller föräldrarna – inte från någon.

Personerna hon intervjuade hade många frågor om de kunde få barn och om de kunde få en pojkvän. Samtidigt såg de sig tydligt som sexuella individer, med tankar och önskan om att de skulle bilda familj och skaffa barn, berättar Lena Jemtå.
– Men frågan var hur det skulle gå till, säger hon.
Hon tycker inte att ungdomarnas rätt till information, hjälp och skydd blir ordentligt tillgodosett. Hon menar det behövs mer kunskap om sexualitet och fysiska funktionsnedsättningar.
– Om relationen till kroppen, hur man upptäcker sin kropp och vad som är specifikt för den som har ett rörelsehinder, säger hon.

Arbetsterapeuten Stefan Balogh tycker att alla som arbetar inom vård, habilitering eller rehabilitering borde ha utbildning i sexologi. Själv har han stor nytta av sina sexologikurser i jobbet på Bosse råd-, stöd- och kunskapscenter i Stockholm.
– Att jobba med sexualitet är en del av mitt arbete som arbetsterapeut, säger Stefan Balogh.
Möjligheten att lyfta fram eller leva ut sin sexualitet är en del av vardagslivet. Och där ska arbetsterapeuter hjälpa till att hitta strategier, menar han. Det kan vara att markera manlighet eller kvinnlighet, sin sexuella läggning, att hitta bra hjälpmedel, eller att förhålla sig till assistenterna i närheten av sängkammaren.
Sexualitet och funktionsnedsättning blir lätt en fråga om olika diagnoser, menar Stefan Balogh. Vilka ställningar fungerar för cp-skadade? Går det alls att ha sex för den som har en ryggmärgsskada eller har brutit ryggen?
– Man hamnar i vad personen inte kan och att det handlar om samlag. Men det finns många andra sätt att ha sex på. Och de praktiska lösningarna går inte hand i hand med diagnoserna, säger Stefan Balogh.

Som sexolog börjar han från andra hållet, genom att just fråga hur personen har sex eller vill ha sex. Med åren har han lärt sig att inte utgå från att människor har sex på något särskilt sätt.
– För mig betyder sexualitet det sätt du visar upp din sexuella identitet. Man kan ha en sexualitet utan att vara sexuellt aktiv, säger han.

Bosse råd-, stöd- och kunskapscenter är HBT-certifierade av RFSL. Det betyder att besökare och anställda på Bosse ska bemötas på ett respektfullt sätt oavsett kön, könsidentitet eller sexuell läggning.
Stefan Balogh tycker det är bättre att öppna upp för samtal om sex sexualitet, och säga nej om man inte har svaren, än att inte prata alls. Det är paradoxalt att sexualiteten så sällan tas upp i habiliteringen, tycker han.
– Jag förstår inte hur man kan utelämna en så viktig del av människan ur ekvationen, säger han.
Det är lättare att prata om sex om man vet hur kroppen fungerar sexuellt – vad som går att styra och vad som är automatiskt. Men visst finns det mycket kunskap inom habiliteringen, menar Stefan Balogh.
Arbetsterapeuten kan hjälpa till att hitta hjälpmedel och anpassa hemmet. Sjukgymnasten kan kroppen; ställningar som fungerar eller hur man kan träna kroppen. Dietisten vet vad man bör äta för att kroppen inte ska göra ont.

Under sina tio år som arbetsterapeut och sexolog har Stefan Balogh bara träffat några få, han kan räkna dem på ena handens fingrar, som haft sexuella problem. Han har jobbat med äldre och yngre, med personer med och utan funktionsnedsättning.
– Problemen är funktionella, inte sexuella. Könet fungerar, men de kommer inte till eller vill veta hur de ska göra för att få kroppen att fungera som de vill, säger han.

Han har full förståelse för att man inte vill diskutera ställningar med sjukgymnasten man kanske träffar regelbundet, eller prova ut sexhjälpmedel med arbetsterapeuten som skrivit intyg om bostadsbidrag.
– Om något hindrar mig i min sexuella utövning så vill jag kanske inte gå till någon som jag kommer att träffa igen.
– Men personalen på habiliteringen kanske tänker att vi tar upp frågorna om sex först när vi känner varandra. Och då blir det krock, för då kommer kanske personen i fråga inte att prata om det, säger Stefan Balogh.
Samtidigt vänder han sig emot att skicka människor till experter. Sexologer brukar säga att hälften av frågorna de får inte är avsedda för dem, berättar han.
– De flesta sexologer har ingen arbetsterapeutisk eller sjukgymnastisk kunskap, de kan inte lösa just de praktiska problemen, säger Stefan Balogh.

Förbundet Unga rörelsehindrade startade nyligen projektet ”En hemlighet känd av alla” om att behöva assistans i sexliv. Projektet ska bland annat leda till en mentorsutbildning och en handbok.
Men samtalen på projektets kurser handlar inte bara om förhållningssättet till assistenterna, utan om grundläggande frågor som att kunna ha sex, eller att bli sedd som kvinna eller man, berättar projektledaren Veronica Svensk.

Kroppsspråk och kroppskännedom borde vara en naturlig del av habiliteringen, tycker hon.
– Man får inte lära sig att tycka om sin kropp, utan höra vad man inte kan. Oavsett om man hittar en partner eller inte så behöver man en relation till sin kropp. Om man har en grav funktionsnedsättning så är det svårt att undersöka sig själv, att ta på sin kropp. Det är en av de största svårigheterna, säger Veronica Svensk.

Den här artikeln har följande taggar:
sex, hjälpmedel, unga

Text: admin