Efter senaste förbundsmötet bör förbundsstyrelsen nogsamt överväga att ändra strategi och arbetssätt för DHR och att presentera ett förslag till nästa representantskapsmöte av följande skäl:
- Sjunkande medlemsantal.
- Dåligt engagemang för framtidsfrågor bland medlemmar och ombud.
- Föråldrade arbetsformer under täckmandel demokrati och medlemsinflytande.
- Tröghet i anpassning till verkligheten i ett samhälle där ständig förnyelse pågår.
Förbundsmötet 2009 bör vara det sista i dess nuvarande form – tunga dagar utan debatt, en massa inbjudna gäster som genom sina framträdanden inte tillför förbundet något som man inte tidigare vet. Allt följer gamla normer enligt känd politisk och traditionell folkrörelsemodell.
Det nya DHR måste skapa forum för nya arbetsformer, korta beslutsvägar och hitta nya vägar för att få genomslag för sina visioner och ideer.
Bör DHR skaffa sig nya arbetsredskap utan att snärja in sig i partipolitiskt beroende?
Ska DHR bli en stark lobby-organisation som genom mediala och politiska kontaktnät skapar ökat fokus på medlemmarnas intressen. Räcker det att vi är en remissinstans till en massa departement utan någon större framgång, varken när det gäller resultat eller ersättning för vår kompetens som vi förser alla myndigheter med?
Jag har inte svaret på dessa frågor men anser att det är hög tid för rörelsen att tänka nytt, och det nu – inte senare.
När det gäller ekonomi så kan man dra paralleller med fotbollsföreningar. Dom saknar egna intäkter för sin egentliga uppgifter. Detta löser man med sponsoravtal och i bästa fall genom försäljning av spelare som genererar intäkter till den verkliga verksamhet som man bedriver.
Vi inom vår rörelse kan lika lite som idrottsrörelsen leva på bidrag från staten vi måste skapa ekonomiska ramar för den verksamhet som våra ombud och medlemmar förväntar sig av oss i vår vision om ett samhälle byggt på vår gemensamma värdegrund . Det kanske är så att i ett framtida DHR så har vi tio tusen medlemmar som brinner för sina mål och är aktiva .
Ska vi sluta drömma om att det är medlemsantalet som ska generera framgång? Det kanske är förmågan att skapa nya arbetsformer och intäkter som kommer att vara avgörande för vår framtid?
Vi bör ha en förbundsstyrelse och en organisation anpassad till nutid och dess möjligheter. Det kan inte vara rimligt att i rådande situation ha en stor organisation som är klart underfinansierad och som genom detta faktum också blir hämmande för individer och organisation i dess utveckling. Stadgar och organisation får inte bli ett självändamål utan ett stöd för genomförande av visioner och förändring.
Rolf H Johansson var ledamot i DHRs förbundsstyrelse mellan 2005 och 2009. Han är idag vice ordförande i DHR Ale.
Den här artikeln har följande taggar:
DHR, Rolf H Johansson
Text: admin