Jag håller med Thomas Lagerwall när han i SHT 2009-09-07 säger att handikapprörelsen är dålig på att använda FN-konventionen för mänskliga rättigheter åt personer med funktionshinder. Vi får inte göra om misstaget som vi i stort har gjort med vår nationella handikappolitik från 2000: ”Från patient till medborgare”. Där har vi inte lyckats skapa en så stark opinion att politikerna har genomfört ens den blygsamma målsättningen att avskaffa ”Enkelt åtgärdade hinder”.

I dagens läge har 65 stater ratificerat FN- konventionen, det vill säga förbundet sig att anpassa lagar och politik efter konventionen (inte som migrationsminister Billström försökte få det till att konventionen bara är en vägledning).
Nu måste vi tillsammans med handikapporganisationer i hela världen skapa ett tryck på politikerna. Ett framsteg i ett land är ett framsteg också för oss i Sverige. Biståndsorganisationer som Sida kan inte glömma bort funktionshinderperspektivet när de genomför ett projekt i ett annat land. Nu måste konventionen följas.

Tyvärr verkar inte DHR:s förbundsstyrelse ha tänkt igenom konsekvenserna av att konventionen öppnar möjligheterna till stora nationsöverskridande allianser. Jag har skrivit en motion till förbundsmötet i oktober där jag föreslår att förbundsstyrelsen initierar en debatt inom DHR om vårt internationella solidaritetsarbete.

Förbundsstyrelsens svar på min motion visar just att DHR inte har någon sammanhängande politik i dessa frågor. Enligt förbundsstyrelsen så är allt bra med vårt nordiska samarbete, vårt europeiska samarbete och vårt internationella arbete i övrigt via SHIA. Ok, var och ett område för sig kanske fungerar så bra det kan med våra resurser, men var är tanken bakom varför vi bedriver internationellt solidaritetsarbete?

Efter att i närmare nio år ha arbetat med biståndsarbete i Tanzania så anser jag att biståndet är mer till skada än nytta. Visst det finns små projekt inom sjukvård som har gjort stor nytta och DHR: s samarbete med CHAWATA i Tanzania har förbättrat livet för några hundra personer med funktionsnedsättningar i Tanzania.
Det är dessa små framsteg som vi borde bygga vidare på. Dessa framsteg har varit möjliga tack vare att medlemmarna i CHAWATA har stärkts och kunnat ta eget ansvar för sin utveckling. Sida, och andra biståndsorganisationer, bedriver en rakt motsatt politik. De blandar sig i andra länders inre angelägenheter, gör länderna beroende av pengar från de rika länderna och, framför allt, prackar på dem våra idéer om hur länderna ska utvecklas!

Förbundsstyrelsen skriver i sitt svar på min motion att det inte går att samarbeta med våra nordiska kamrater i deras organisationer eftersom vi har olika regler (??!). Vilka regler avses? Solidariteten är väl densamma i Norge, Sverige och Finland? De regler som är olika är reglerna i de olika ländernas biståndsorganisationer.

Men varför måste vi slaviskt följa Sidas, Norad: s eller Finnida: s regler? Det viktigaste måste väl vara vad som stärker solidariteten mellan handikapprörelsen i världen och som förbättrar situationen i hela världen!

För att klarlägga: jag föreslår inte att DHR ska öka summan vi satsar på internationellt solidaritetsarbete. Den diskussionen kan vi ta när vi har diskuterat och slagit fast på vilken grund vi ska bedriva vårt solidaritetsarbete.

Text: admin