Det är storföretagen som styr arbetet med standardisering, men med hårt arbete kan även svensk funktionshinderrörelse påverka resultaten.
DHRs förste vice ordförande Nisse Duwähl, har sedan flera år tillbaka konkret erfarenhet av internationellt standardiseringsarbete. Sedan 2002 har han, ofta som ensam representant från den svenska funktionshinderrörelsen, arbetat med olika standarder, bland annat den europeiska tågstandarden och en standard för fordon för rullstolstaxi.
– Problemet med allt standardiseringsarbete är att det är de stora drakarna som styr. I arbetet med tågstandarden är det de stora tågtillverkarna som har mycket att säga till om. De tittar på vad de har i sin orderkatalog idag och så bromsar de utvecklingen, medan jag tittar på vad som kan komma i framtiden, säger Nisse Duwähl.
Men hans arbete visar också att det går att påverka – även stora multinationella aktörer.
– I arbetet med fordonsstandarden har jag haft fullständigt inflytande. Vi har inte nått fram till målet ännu, men när vi började det arbetet så spretade det en hel massa bara i Sverige, men nu har vi kommit så långt att vi har skapat vad vi kan kalla en svensk standard för rullstolstaxi.
Och det är en standard som också börjar få spridning i Europa. I flera huvudstäder behöver man inte längre leta efter dyra speciallösningar, det räcker med att vinka på en taxi, säger Nisse Duwähl.
– När jag började åka till Bryssel var det jättebökigt att få tag på en transport, nu står sådana här bilar vid varenda taxistolpe. Det är tack vare vårt jobb, och det är en jäkla framgång.
– Det avgörande var att vi kunde visa upp hur man använder sådana här fordon, vad de har för betydelse och att man kan skapa kostnadseffektiva fordon. Förut har det alltid varit speciallösningar, då blir det jättedyrt. Får man en större marknad, större efterfrågan och att fler kan använda den här typen av fordon då blir det ekonomiskt intressant för marknaden. Det finns ingen som köper en bil för en halv miljon utan att kunna räkna hem investeringen.
Inom EU gäller att tillgänglighetsaspekterna ska finnas med i processen så snart en standard ska revideras. Men trots detta direktiv blir det inte alltid fallet. Den pågående revideringen av tågstandarden är ett sådant exempel. Trots att funktionshinderrörelsen har pekat på flera uppenbara brister i de minimikrav som ställs på nya tåg finns frågan inte med i det pågående arbetet.
– Det kommer dubbla budskap ifrån kommissionen. Man har samtidigt sagt att en revidering absolut inte får vara kostnadsdrivande. Det blir ett moment 22, man ska skapa någonting med ingenting, säger Nisse Duwähl.
Arbetet med standardisering ställer funktionshinderrörelsen inför nya utmaningar. Istället för att lägga all kraft på att påverka politiker och myndigheter måste man nu även jobba direkt mot marknaden.
– Politiskt har vi kommit ganska långt i Sverige men i takt med att allt fler frågor flyttar ut till marknaden så blir det klart att vi inte har nått fram till företagen. I standardiseringsarbetet skapar man ett kontaktnät och en förståelse hos företagen att saker inte fungerar, säger Nisse Duwähl.
För att få delta i en standardiseringsprocess krävs att man bidrar ekonomiskt till arbetet. Idag kan svenska organisationer få bidrag för att delta i standardiseringsarbetet. Men ännu är engagemanget i sin linda.
– Från rörelsen finns det inget större engagemang idag. Jag tror att det är få som förstår betydelsen, säger Nisse Duwähl och tillägger:
– Man kan inte luta sig tillbaka och förvänta sig att det här sköter myndigheterna. Där är tågstandarden ett solklart bevis på att det inte funkar. Vi måste vara beredda på att lägga ner de resurserna och den tid som går åt.
Text: admin