Kvotflyktingar med funktionsnedsättning får ofta vänta längst på att få ett hem i Sverige. Orsaken är att kommuner prioriterar bort dem. I Iran och Kenya väntar sedan 19 månader flera kvotflyktingar som har minst en familjemedlem med funktionsnedsättning.

– Vi har det väldigt svårt här i Iran, och Sohaila och Hedyatullah behöver sjukgymnastik, men det kan de inte få här, säger Aliasgher Wahedi på telefon från Iran där de bor just nu.

Sohaila Wahedi och Hedyatullah Wahedi använder båda i rullstol efter sjukdom, och tillbringar nu nästan all tid inomhus. Mamman i familjen jobbar som hembiträde, men Aliasgher Wahedi har inte lyckats hitta något arbete. Han tror att han är för gammal.

”När får vi komma till Sverige?” frågar han flera gånger under vårt samtal. Han berättar att de gick en kurs om Sverige genom UNHCR när de fick sina uppehållstillstånd i Sverige i februari 2012, och deras lärare sa att de skulle få lämna Iran inom sex månader. Sedan dess har de inte fått några besked alls.

Migrationsverket är väl bekant med problematiken med att få kommuner att ta emot personer med funktionsnedsättning, men Ingela Sahaffi Andersson som arbetar med bosättning på myndigheten kallar ändå väntetiden på 19 månader för ”extrem”. Det finns kommuner som är väldigt bra på att ta emot alla typer av flyktingar, men på många håll finns en tröghet när det gäller att ta emot personer med funktionsnedsättning.

– Vissa kommuner kan vara så små att de nästan saknar handikappanpassade lägenheter, och inte kan ta emot därför. Men jag tror att vissa handläggare får order om att inte ta emot personer som genererar långsiktiga kostnader, säger Ingela Sahaffi Andersson.

När det gäller personer med nedsatt rörelseförmåga kan det enligt henne handla om att kommunen vill undvika framtida kostnader för personlig assistans. Enligt Migrationsverket har det alltid varit svårt att placera flyktingar med funktionsnedsättning i kommunerna, men det har blivit värre de senaste åren, vilket kan hänga samman med ett större flyktingmottagande generellt och en allt svårare bostadsbrist på många håll.

De flesta kommuner har avtal med Migrationsverket om att ta emot flyktingar, men enligt Sahaffi Andersson händer det att kvotflyktingar väljs bort. Det här beror på att de i ett första skede kan kräva något mer resurser än vanliga flyktingar som Arbetsförmedlingen har ett huvudansvar för när det gäller etablering, och som redan har hunnit vara i Sverige en tid.

Men från Sveriges kommuner och landstings, SKL, sida säger man sig inte känna till att det skulle vara ett problem att få kommuner att ta emot personer med funktionsnedsättning, och Lotta Dahlerus, utredare på SKL som arbetar med asyl- och flyktingmottagning tror inte heller att kommuner säger nej till att ta emot flyktingar med funktionsnedsättning av ekonomiska skäl.

– Nej, det har jag aldrig hört. Tvärtom är många kommuner väldigt duktiga på att ta emot kvotflyktingar.

Hon påpekar att det finns möjlighet för kommuner att söka ersättning från staten för kostnader de har i samband med att ta emot kvotflyktingar, till exempel om en lägenhet behöver anpassas. Möjligheten att söka pengar gäller dock bara innan en person är svensk medborgare.

Lotta Dahlerus har förståelse för att en del kommuner säger nej till kvotflyktingar på grund av att de tar emot många andra flyktingar, och att vissa kommuner kanske inte kan erbjuda boende för personer med rörelsenedsättning eftersom de inte har tillräckligt många anpassade bostäder.

Kan en ökad press på kommunerna göra att de här familjerna som väntat får komma hit?

– Nej, det är inte rätt väg att gå.

SKL vill långsiktigt istället se att staten tar ett större ekonomiskt ansvar för kostnader under flyktingars första år i en kommun.

FAKTA: KVOTFLYKTINGAR

// Sverige tar årligen emot ungefär 1900 så kallade kvotflyktingar enligt en överenskommelse med FNs flyktingkommissariat, UNHCR.  Flyktingarna befinner sig ofta i en utsatt situation och bedöms inte kunna återvända till sitt hemland. //

Text: Elsa Persson