ESF-projekten trampar på i gamla spår, anser kritiker. Men för Ina Åkerberg, 27 år blev projektet Dirigo en brytpunkt. Hon kände sig sedd på ett helt annat sätt än hon gjort under möten och jobbsökarkurser hos Arbetsförmedlingen.
När SHT besöker Ina i hennes lägenhet i södra Stockholm en förmiddag under Krist himmelfärdshelgen sitter hon och arbetar med en uppgift för sin bokföringskurs.
– Jag hade egentligen tänkt vara ledig i dag, men det är så roligt. Eller, det måste ju göras i alla fall.
Sedan mars driver Ina ett eget företag på den halvtid som motsvarar hennes arbetsförmåga. Inriktningen är att göra behandlingar i taktil stimulering, men Ina hoppas också att kunna föreläsa i skolor. Drivkraften är att vidga kunskaperna om personer med nedsatt rörelseförmåga.
Ina Åkerberg säger att hon redan hade funderat en del på vad hon ville arbeta med när hon blev tillfrågad om att delta i socialfondsprojektet Dirigo. Efter ett första möte med två handläggare – en från Arbetsförmedlingen och en från Försäkringskassan – tvekade hon inte.
– Det som kändes annorlunda var att man utgick från mina behov och önskemål.
Ina Åkerberg beskriver projektet som avgörande för att hon har kommit dit hon är i dag som nyföretagare. Även om hon hade börjat tänka i banorna om att driva eget redan innan hon kom in i Dirigo, så säger hon att handläggarna fick henne att lägga ihop de olika bitarna och förstå vad hon ville göra.
– Jag önskar att alla fick ta del av sådana här projekt, säger Ina Åkerberg.
Hennes egen bakgrund rymmer en utbildning och flera praktikplatser som barnskötare. Att det aldrig blev någon ordentlig anställning visar hon ingen bitterhet över, utan pratar istället i varma ordalag om de förskolor som inkluderade henne på ett bra sätt i personalgruppen och om den anställning på tre timmar i veckan som hon till slut fick på en av dem.
I dag skulle Ina Åkerberg inte byta bort sitt företagande mot en fast tjänst som barnskötare.
– Nej, för nu känner jag verkligen att jag gör det som jag vill. Just den här friheten att det är jag som bestämmer och styr min lycka.
Text: Elsa Persson