Den tredje februari beslöt regeringen att tillsätta en utredning inför införandet av fritt val av hjälpmedel. Försöksverksamhet hade bedrivits av Hjälpmedelsinstitutet (Hi) i tre landsting runt om i landet. I regeringens kommittédirektiv (dir.2011.07) går att läsa att försöket visat på att brukare verkligen uppskattat möjligheten att välja fritt och ställde sig till största delen positiva till vad fritt val skulle innebära.
För att sammanfatta tanken bakom det hela: Man väljer alltså sitt hjälpmedel själv. Det kan handla om allt från duschstolar till elrullstolar. Tillsammans med landstingens förskrivare, det vill säga oftast arbetsterapeut och sjukgymnast, bestämmer brukaren vilket hjälpmedel han eller hon vill ha, och därefter lämnas en rekvisition ut till brukaren.
I tidningen Hjälpmedel intervjuades nyligen representanter för de tre landstingen där försöken bedrivits. Deras uppfattning av brukarens synpunkter överensstämde inte helt med de som förmedlas i kommittédirektivet. En av dem påpekade något som jag tror kommer vara den avgörande faktorn i huruvida fritt val av hjälpmedel kommer fungera eller inte – många av brukarna tackade nej till fritt val när de fick veta vad det egentligen innebar.
Regeringen vill sätta fritt val av hjälpmedel på snabbspåret. Man har utsett Stockholms länsstyrelses chefsjurist Karin Stridh att leda utredningen. Hon står inför ett ganska omfattade arbete. Ett helt nytt system kring fritt val av hjälpmedel måste upprättas, allt från vilka leverantörer som ska få vara med, till formerna för serviceavtal, utprovning och träning.
HI påpekar att fritt val av hjälpmedel bara är ett komplement till den vanliga förskrivningen av hjälpmedel, och alltså inte helt ska ersätta det gamla systemet.
Själv har jag en krypande misstanke att detta är den egentliga agendan. Försöksverksamheten i Kronobergs län visade på att det redan existerande systemet med utprovning och förordnande fungerade mycket bra. Det är alltså inte fråga om att försöka fixa ett trasigt system. Det är bara ett led i privatiseringen, vilket gör mig litet illa till mods.
Och så här kommer det bli nu – ett gytter av nasare som vill kränga sina prylar. Och det finns massvis av dem. Massvis. Jag har själv kommit i kontakt med många av dem, människor som försöker göra ett ärligt levebröd på prylar som ska ”underlätta” i vardagen. Allt det här är ju tecken på vår nya sköna värld, och jag är väl litet gammaldags och bakvänd när det gäller det här, men jag vill verkligen inte att krämartyper hör av sig eller skickar broschyrer hem till mig.
Jag är säker på att folk vet exakt vad de behöver, vilken rullstol som passar dem bäst, vilket duschstöd eller krycka som ligger bäst i handen, men det måste finnas en expert däremellan – någon som kan ergonomi, någon som känner till material.
Kommer vi i framtiden bedöma våra hjälpmedel som vi bedömer vad vi äter eller iklär oss? Kommer vi sitta i kravmärkta rullstolar?
Hjälpmedelsutprovningen ska vara klinisk och saklig. Information ska inte bli till reklam. Det är en väldigt stor skillnad där.
Mer läsning:
Fler krönikor av Fredrik Granath >>
Fredriks blogg hittar du här >>
Text: admin