Se bildspel med Burt och Oscar »
– Folk tror ibland inte att vi är riktiga poliser. De flesta är vänliga men vi måste ha ett hårt skal, säger Burt Morales.
Tillsammans med kollegan Oscar Valdez är han en av tre rullstolsburna poliser i Capitola, Kalifornien. De har i tjänsten blivit påkörda av upprörda bilförare och bespottade och vid ett tillfälle fått en pizza kastad på sig av en arg kvinna.
Den mustaschprydde Burt Morales blev som liten smittad av polio och blev förlamad. Som barn i en stad med stark gängkultur fanns det bara två alternativ, gå med i gänget eller bli trakasserad.
– De kastade tegelstenar genom ditt fönster, eller hotade med att våldta din mamma eller din syster. Vi hade inget val, så jag gick med i gänget Surenos, för att skydda min familj. De behandlade mig som vem som helst trots mitt handikapp.
När Burt skulle börja skolan fruktade hans föräldrar att han skulle bli ett mobbingoffer på grund av sitt handikapp, men det blev tvärtom.
– När jag gick i skolan var det ingen som vågade se mig i ögonen när jag kom genom korridoren. Ingen vågade säga något till mig, eller förolämpa mig eftersom jag var en gängmedlem.
Men med tiden så började Burt känna sig mer och mer obekväm med att vara gängmedlem och ville lämna Surenos och gå vidare. Men det skulle visa sig vara mycket lättare att gå med i än att sluta.
– Det är fortfarande svårt för mig att prata om, men jag blev neddrogad och överfallen av mina egna ”så kallade” vänner . De försökte bryta mina ben, de hade slagit mig i skrevet så att det var helt uppsvullet, jag hade fått så många sparkar mot ansiktet att det är förvånande att jag överlevde.
Detta blev början på ett nytt liv. Burt bröt alla band med gänget och flyttade till sin moster i en annan stad och började på college. Någonstans på vägen träffade han kamraten och kollegan Oscar. Att han blev polis var en ren tillfällighet.
– Jag tittade inte ens på vad det var för jobb jag sökte, utan jag fick reda på det när jag hade klarat alla muntliga och skriftliga prov. Min fru tycker egentligen att jobbet är för farligt, men jag gillar det.
Oscar hade redan arbetat några år när Burt blev anställd. Han blev som ung skjuten av misstag när han fortfarande gick i skolan. Kulan träffade ryggen och gick in i ryggmärgen och gjorde honom förlamad från midjan och neråt. Polisen lyckades aldrig gripa någon för brottet och Oscar som var en duktig fotbollspelare fick fortsätta sitt liv i rullstol.
– Jag var väldigt arg och upprörd i början, men tiden går och man måste helt enkelt gå vidare. Det bästa med det här jobbet är att få vara utomhus, att få prata med alla människor och sen motionen förstås. Jag rullar nog mellan 16 till 24 kilometer per dag.
Arbetet med att anställa rörelsehindrade poliser i Capitola började för 25 år sedan när den dåvarande polischefen hade en bror som var rörelsehindrad. Brodern anställdes för att hålla ordning på parkeringsplatserna i staden, något som gick så bra att man anställde fler.
– Efter 20 års erfarenhet av poliser med handikapp i tjänst reflekterar vi inte så mycket över det längre. De gör verkligen ett bra och unikt jobb. Oscar fixar även till rullstolarna när de går sönder och på det sättet sparar han in pengar åt staden, säger Sharon Presco, chef hos polisen i Capitola.
Mycket av de rullstolsburna polisernas arbete går ut på att vara myndighetens ansikte utåt, att förebygga brott, men även att bötfälla bilister för olika förseelser. De har inte tillåtelse att bära egna vapen. När en hotfull situation uppkommer eller då man misstänker ett grövre brott och den misstänkte riskerar att hamna inför rätta tillkallas ordinarie polis som uppbackning.
Se bildspel med Burt och Oscar »
Text: admin
Tidningen Svensk Polis har mött de rullstolsburna poliserna Oscar Valdez och Burt Morales. De båda jobbar med brottsförebyggande arbete men också med viss trafikövervakning.