LEDARE: Man ska aldrig underskatta minglandets positiva effekt på påverkansarbetet, skriver Ramus Isaksson.
För någon månad sedan hade jag en dröm. Jag kom till DHR:s förbundskansli kl. 02.30 på morgonen. I ett av rummen lyste fortfarande skrivbordslampan och en medarbetare satt framåtböjd över sina arbetsuppgifter. Han lyfte blicken för ett ögonblick, förklarade att han inte hade tid med mig och uppmanade mig att istället gå ut och klippa gräsmattan. Och inte var det med någon enkel handjagare utan med ett traktorsliknande fordon som jag i vaket tillstånd aldrig kan se mig behärska. Analysera det om ni kan!
Jag tror inte att det var en ängslan över att vi har för mycket att göra utan snarare en beundran över hur hårt kansliet faktiskt jobbar. En sak är dock säker: Jag kan aldrig riktigt vara säker på hur min arbetsdag blir från den ena dagen till det andra. Det är det som gör det så spännande!
I fredags fick jag ringa och boka om min biljett till Skåne och istället åka på Folkpartiets landsmöte i Västerås. Visst, besluten och valen kan man ju läsa om i efterhand men chansen att visa upp sig och skaffa nya kontakter är ovärderlig. Jag blev presenterad för många människor, däribland partiordförande Jan Björklund och EU- och demokratiminister Birgitta Ohlsson. Tidigare i veckan har jag också haft ett telefonsamtal med integrationsminister Erik Ullenhag och blivit bjuden på lunch på Riksdagshuset av den moderata riksdagsledamoten Annicka Engblom.
Jag tror att det finns en viktig poäng i att synas i sådana sammanhang. Är det något jag har lärt mig av mina många resor i världen så är det att nyvunna bekantskaper kan ta dig till ställen du aldrig visste fanns och ge dig möjligheter du aldrig visste att du kunde få. Jag tror också att budskap lättare sjunker in i människors medvetande om det finns en igenkännande faktor och en avsändare med ett ansikte och inte bara en signatur.
Därför tycker jag aldrig att man ska underskatta minglandets positiva effekt på påverkansarbetet.
När jag slog upp ögonen i morse drabbades jag av några få sekunders förvirring då jag fann mig i ett pyttelitet rum utan fönster innan det till slut gick upp för mig att jag bokat om hemresan. Hemresan igår skulle ta en timme längre än vanligt på grund av tågurspårningen i Södra Stockholm för någon vecka sedan. Därtill skulle jag sitta på planet igen 06.00 på onsdag för att hinna med ett möte i Stockholm. Jag var klok nog att i all hast omprioritera och planera om. Så klok att jag till och med lyckades överrumpla min morgontrötta hjärna.
Jag tror att det var exakt det här som drömmen handlade om. Alla dagar blir inte alltid som jag tänkt mig – men varje dag lär jag mig ändå något nytt.
Text: Rasmus Isaksson