Företagen tjänar för mycket. Regeringen vill minska ökningen av antalet beviljade timmar. Lägre vinstmarginaler är bra för reformen, tycker DHR.

De verkliga kostnaderna för assistansen ska bättre överensstämma med ersättningens storlek, utan att de totala kostnaderna ökar, skriver barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

Idag tillsätter regeringen en utredning som ska se över konstruktionen av timschablonen som används för att bestämma ersättningen för personlig assistans.

Utredningen ska lämna förslag på hur ”möjligheterna till överutnyttjande kan minska” samt hur analys och uppföljning kan bli bättre och hur ”de verkliga kostnaderna för assistansen bättre kan överensstämma med ersättningens storlek, utan att de totala kostnaderna ökar”.

Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, konstaterade förra året i en rapport att att dagens system varje år ger utförarna av personlig assistans två miljarder kronor för mycket i ersättning. Det är mycket lönsamt att öka antalet beviljade timmar, konstaterade ISF, vilket ger starka  ekonomiska motiv för utförarna att begära ersättning fler timmar.

Maria Larsson öppnar i debattartikeln för ett system där ersättningen anpassas till ”de kostnader som uppstår beroende på såväl funktionsnedsättningens art och omfattning, som på tidpunkten när assistansen ges”.

Utredaren ska även titta på hur enskilda företag kan driva verksamhet med skäliga vinstnivåer.

Att se över konstruktionen av timschablonen är ett gammalt krav från brukarrörelsen och Wenche Willumsen, intressepolitisk samordnare på DHR, tror att den nya utredningen kan vara ett steg i rätt riktning.

– Kan man träffa i prick så att man minskar vinsterna utan att det påverkar kvaliteten eller går ut över anställdas eller assistansberättigades villkor så är det bra. Men man blir ju alltid orolig över att de som tar ut stora vinster hittar andra vägar att maximera vinstuttaget, som får negativa konsekvenser för brukarna, säger Wenche Willumsen.

Men förhoppningen är att en förändrad ersättingsmodell leder till att de aktörer som bara är ute efter att berika sig väljer andra branscher.

– Det här är ju inte riktat mot oss som är assistansberättigade. Minskade vinstnivåer jobbar för reformen. Det är snarare de bolag som är ute efter att tjäna stora pengar som borde vara oroliga, säger Wenche Willumsen.

Samtidigt tycker hon att utredningen borde lyfta fram de alternativ till vinstdrivande assistansbolag som faktiskt finns.

– Man borde uppmuntra verksamheter som inte har något direkt vinstuttag och som styrs av brukare, som kooperativ och egna arbetsgivare.

Redan i LSS-kommittén, som lämnade sitt slutbetänkande 2008, begärde brukarrörelsen att konstruktionen av ersättningen skulle ses över för att begränsa vinstmarginalen, säger Wenche Willumsen. Något förslag i frågan kom dock aldrig från kommittén.

– Hade man sett över det då kanske man hade varit i ett annat läge idag, säger Wenche Willumsen.

Text: Albert Martinsson