Alla ska ha lika stor rätt att ta del av samhällets möjligheter. Varor, tjänster, information och samhällelig service måste vara tillgänglig även för personer med olika former av funktionsnedsättningar. Vänsterpartiet tänker se till att otillgänglighet klassas som diskriminering. Inga brasklappar och inget förhalande.

Att otillgänglighet ska klassas som diskriminering är en av de viktigaste frågorna för personer med funktionsnedsättning i Sverige. Men frågan är också viktig för alla oss andra. Vi som en dag kanske får en funktionsnedsättning, blir gamla och får svårare att gå och se eller skaffar barn och ska ta oss fram med barnvagn. Och alla de som har en familjemedlem eller vän som har en funktionsnedsättning.

Frågan har utretts många gånger nu. Efter lång kamp från framförallt handikapprörelsen lade regeringen i våras fram ytterligare en utredning efter att först ha hemlighållit den i flera månader. Men regeringen försåg den med en rejäl brasklapp: man måste titta närmare på vad det kostar först.

I Norge är otillgänglighet klassat som diskriminering sedan januari 2009. Där har lagstiftningen varit ett viktigt verktyg och effekten har varit att arbetet för tillgänglighet har synliggjorts och tagits på mer allvar av företag och myndigheter. Man rättar till brister redan innan de blir anmälda och byggbranschen har påverkats redan på planeringsstadiet. Exemplet från Norge visar också att det inte finns någon anledning att dramatisera kostnaderna.

Ett tillgängligt samhälle är i högsta grad en välfärdsfråga. Det borde vara en självklarhet att man jobbar hårt med denna fråga runtom i landet, men tyvärr är det ofta inte så. Vänsterpartiet vill ge mer resurser till kommunerna för att de bland annat ska kunna arbeta mer med tillgänglighet och samtidigt vill vi skärpa kraven på dem genom att de varje år ska tvingas redovisa vilket arbete de gjort och vad de har för planer för nästa år. Vi vill också sätta press på såväl kommuner som byggbranschen genom en skärpt plan- och bygglag.

Att klassa otillgänglighet
som diskriminering handlar om vilja. Vi måste se att tillgänglighet är en fråga om mänskliga rättigheter istället för att anlägga ett krasst ekonomiskt perspektiv, som dessutom är kraftigt överdramatiserat. Bort med alla brasklappar. Ge kommunerna förutsättningar att göra de anpassningar som krävs. Kunde Norge klassa otillgänglighet som diskriminering så kan vi göra det.

Den här artikeln har följande taggar:
Val 2010, vänsterpartiet, Lars Ohly, diskriminering

Text:

Kommentarer är avstängda.