Handikapprörelsen är en sammanslutning av personer som delar intresset för olika handikappolitiska frågor. Oftast är dessa organisationer specialiserade på olika sakfrågor som för människor utan funktionsnedsättningar anses vara självklara.  Själva rörelsen förenar och motiverar oss att kämpa för vår sak i ett samhälle som mer styrs av ekonomiska prioriteringar än principer om allas lika värde och rätt.

Hur gör man då  för att väcka intresse för handikapprörelsen och få den att överleva?
Det är för det första viktigt att vi påverkar samhället för att det ska bli en förändring.  Idag deltar människor i föreningsverksamhet i allt mindre utsträckning vilket är skrämmande då föreningsrätten är grundläggande för en fungerande demokrati och nödvändig för skapande av vårt framtida samhälle.

I slutet av 1800- talet växte olika rörelser fram i Sverige, vilket visade sig vara bra för demokratins utveckling. Genom dessa rörelser lärde sig människor att i demokratisk ordning bestämma vad de ville göra/ändra på i samhället. Det är därför också viktigt att medlemmar i organisationen känner att de utgör organisationen.

Man lär sig mycket i organisationslivet, till exempel skriva protokoll, argumentera, söka kontakt med liksinnade och även kontakta myndigheter och argumentera för sin sak.  Det är redan svårt att få sin röst hörd när man som  funktionshindrad alltid ses som andra klassens medborgare, och bara detta gör det ännu viktigare med en handikapprörelse.  I en väl sammansvetsad organisation kan man gemensamt få sin röst hörd och påverka olika samhällsstrukturer.

Inom mig växer för varje dag en stark känsla av orättvisa  – samtidigt som jag inser att det är omöjligt att förändra allt –  ger denna känsla och insikt mig kraft att ta tag i det som går att förändra. 
För mig är inget i detta arbete självklart,  nya begrepp måste skapas och jag vill fortsätta kämpa för att finna dem. Precis på samma sätt som vi alla i det lilla kämpat för friheten att bestämma vad vi ska äta, hur vi ska  klä oss etcetera, måste vi kämpa för hur vi vill leva detta liv och vad vi vill lämna för budskap till omvärlden.
 
Hur får man då dagens människor att inse att man inte födds med rättigheter och att demokrati inte är någon självklarhet?
 Jag tror att allt vad vi har idag har man fått kämpa för att få och vi måste fortsätta den kampen för att behålla och utveckla detta. Demokrati och mänskliga rättigheter är vägledande principer för det liv vi vill leva och därför måste vi forma och utveckla framtidens handikappolitiska frågor och höja statusen för handikapporganisationerna.

 Liza ordförande i Unga rörelsehindrade Stockholmsavdelning

Text: admin