44 procent lämnar riksgymnasierna med högskolebehörighet. 47 procent får ut slutbetyg. Det är betydligt lägre än snittet för gymnasieskolan i hela landet där 65 procent får slutbetyg.
Och trots att siffrorna varierar stort från år till år och mellan de olika riksgymnasieskolorna, finns det problem som behöver åtgärdas, anser Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler, som i två år utrett den statliga specialskolan för elever med funktionsnedsättningar.

Visserligen har flertalet av de som lämnar riksgymnasiet med slutbetyg hyggliga resultat, konstaterar utredaren. Problemet är att så många inte lyckas nå målen trots långsammare studietakt och anpassningar av utbildningen.
Denna fråga är dock inte isolerad till gymnsieskolan utan problemet har ofta sin rot i grundskolan då många elever kommer till riksgymnasiet utan behörighet. Av de elever som når högskolebehörighet hade däremot lejonparten behörighet till gymnasiet när de lämnade grundskolan.

Utredaren konstaterar också att det vid några av skolorna finns ett alltför litet utbud av program att välja mellan och att eleverna inte har möjlighet att välja integrerad utbildning. I Göteborg och Stockholm är det bara enstaka elever som studerar i en större klass. Istället sker mycket av undervisningen i små grupper. Något som utredaren anser är både är ett pedagogiskt problem och gör utbildningen sårbar.
Lärartätheten är dock mycket hög: 40 lärare på 100 elever att jämföra med åtta lärare på samma antal elever i gymnasieskolan i stort.

Ann-Marie Begler räknar med att antelet elever som söker sig till riksgymnsierna kommer att minska i takt med att komunerna blir bättre på att tillgodose kraven på tillgänglighet och stöd i gymnsieskolan. Samtidigt vill hon förtydliga målgruppen för studierna. Enligt förslaget ska det krävas stort behov av habilitering på skoltid för att få en plats vid riksgymnsium. Så är inte inte fallet idag.
Utredaren vill också ta bort dagens särskilda regler om anpassad studietakt, som i praktiken innebär att utbildningen i de flesta fall läggs ut över fyra år istället för tre. Istället ska skolorna använda de generella bestämmelserna om stödåtgärder som finns i gymnasieförordningen. För vissa elever vid riksgymnasierna kan det fortfarande vara befogat att läsa fyra år men beslut om detta ska fattas på individuell nivå och inte utifrån slentrian, skriver utredaren.
Likaså föreslår hon att reglerna om specialinriktad ämnesplan tas bort. Även här ska de generella bestämmelserna användas i stället.

För att skapa likvärdiga förutsättningar mellan olika utbildningar och undvika att kommunerna skjuter över kostnader till staten föreslår utredaren ett generellt regelverk för samtliga statliga utbildningar som riktar sig till elever med funktionsnedsättning. I princip innebär det att kommunerna står för utbildningskostndaden, landstingen för habiliteringen och staten för boendet. För elever på riksgymnasierna RgRh ska hemkommunen även stå för 20 timmar assistans i veckan.
Utreningen förslår också ett statsbidrag på 90 miljoner kronor för att stödja etablering av lokala eller regionala "anpassade undervisningsmiljöer" i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. Dessa ska bland annat rikta sig till elever med "svåra rörelsehinder".

Bakgrund
Idag finns fyra riskgymnasier för elever med nedsatt rörelseförmåga i landet: Kristianstad, Göteborg, Stockholm och Umeå.
Utredningen gör bedömningen att cirka 100 barn per årskull tillhör målgruppen för riksgymnasierna. Av dessa är det i snitt 40 som söker sig till utbildningen. Här finns dock stora geografiska skillnader. I Stockholm är det bara 13 procent av målgruppen som söker sig till riksgymnasiet medan 65 procent av målgruppen i upptagningsområdet för riksgymnasiet i Kristianstad gör detsamma.

Fortfarande förekommer det att elever väljer att studera vid riksgymnasier för att gymnasieskolan på hemorten brister i tillgänglighet eller att det inte finns bra habilitering att tillgå hemma.
Det är dock inte främst den nedsatta rörelseförmågan i sig som motiverar varför många av eleverna väljer att gå på riksgymnasium, konstaterar utredningen. I de flesta fall är det kombinationen av nedsatt rörelseförmåga och andra funktionsnedsättningar som påverkar elevens pedagogiska situation, skriver Ann-Marie Begler. Det kan handla om bristande arbetsminne, uppmärksamhetsproblem och att eleven har svårt att ta initiativ eller har bristande tidsuppfattning.
Det är också vanligt med kommunikationsproblem samt läs- och skrivsvårigheter.

Taggar: utbildning, riksgymnasier, Ann-Marie Begler

Text: admin