Boverket har 2012 gjort en genomgång av kommunala översiktsplaner, och den visar att begreppet tillgänglighet definieras på väldigt olika sätt – ibland endast som närhet till kommunikationer eller natur.

2011 skärptes plan- och bygglagen när det gäller att beakta tillgänglighet som ett allmänt intresse, men också när bygglov beviljas, då det ska prövas om byggnaden är tillgänglig. Det här har Boverket tagit fasta på när de förra året gjorde en undersökning av kommuners översiktsplaner. Planerna är verktyg för kommunerna för att arbeta med fysisk planering, och enligt Boverket bör de innehålla en tydlig definition av tillgänglighet och en strategi för hur tillgänglighetsperspektivet ska hanteras inom kommunen.

Inom ramen för arbetet med att genomföra den nationella funktionshinderpolitiken 2011-2016 har Boverket under förra året undersökt 201 översiktsplaner och fördjupningar av översiktsplaner från åren 2001 till 2012. Det visar sig att planerna är väldigt varierade när det gäller hur tillgänglighetsperspektivet tas upp. Att tillgänglighet kan beskrivas enbart som närhet till exempelvis natur och kommunikationer, utan hänvisning till lagstiftningen, är en av de största bristerna, anser Boverket. Ibland har tillgänglighet vävts in under andra ämnen, som exempelvis vård och omsorg. Få kommuner beskriver att tillgänglighet är bra för alla, och många planer saknar uppsatta mål för hur den egna kommunen ska arbeta med tillgänglighet i den fysiska planeringen.

I sin återrapportering till regeringen beskriver Boverket också den översyn de har gjort när det gäller kommunernas tillämpning av lagen om bostadsanpassningsbidrag. Den visar bland annat att i mer än 50 procent av ärendena har kommunen inte fattat ett skriftligt beslut om förrän efter bostadsanpassningen redan är genomförd. Ju mindre kommuner desto vanligare är det att den formella hanteringen av bidragen brister.

Text: Elsa Persson