Vid årskiftet får Sverige en lagstiftning som klassar bristande tillgänglighet som diskriminering. På onsdagen sa Riksdagen ja till förslaget som funktionshinderrörelsen ogillar.
– Vi är så klart inte nöjda och kommer inte att ge oss förrän vi är nöjda, säger Rasmus Isaksson, förbundsordförande i DHR som står bakom Torsdags- och Tisdagsaktionerna som under två och ett halvt års tid uppvaktat regering och riksdag för att få igenom en lag som klassar bristande tillgänglighet som diskriminering.
När regeringen i mars presenterade förslaget om hur den som inte vidtar skäliga åtgärder för att undanröja bristande tillgänglighet ska kunna dömas för diskriminering möttes det av viss försiktig optimism från funktionshinderrörelsen. Vissa gick så långt som att kalla det en halv seger.
Men med tiden har kritiken mot förslaget tagit överhand. Undantagen för företag med färre än tio anställda som ägnar sig åt handel med varor och tjänster eller hälso- och sjukvård gör att lagen blir tandlös och bidrar till att legitimera diskriminering snarare än att motverka densamma, menar kritikerna. Det räcker inte att Riksdagen tagit bort undantaget för små företag inom hälsa- och sjukvårdssektorn, menar Rasmus Isaksson.
– För det första undrar jag var skyddet för individen blev av. Man har valt sida. Skyddet för småföretagen är viktigare. Dessutom spottar alliansen ur sig argument om hur företag drabbas och kan tvingas avvecklas till följd av att undantaget togs bort utan att ha några belägg för det, säger han.
Hur det forsatta arbetet för en lagstiftning utan undantag ska se ut kan DHR dock inte svara på i dagsläget. Rasmus Isaksson säger att han ska kalla samman organisationerna bakom Torsdags- och Tisdagsaktionerna för att diskutera fortsättningen men det är inte är givet att det gemensamma projektet kommer att fortsätta.
– Om vi kommer att fortsätta inom samma konstellation som har gjort Torsdags- och Tisdagsaktionerna eller fortsätta på egen hand är inte klart, säger Rasmus Isaksson.
– Aktionen har varit värdefull men det är också värdefullt att vi är olika organisationer som arbetar parallellt med frågan.
Text: Albert Martinsson