Arbetsmarknadsfrågor och rätten till arbete var en av huvudanledningarna till att DHR bildades 1923.
Det är nu april i nådens/nödens år 2009. Löpsedlarna ryter: ”Värsta krisen sedan 30- och 40-talen!”
LO, Svenskt näringsliv liksom SKL, Sveriges kommuner och landsting, ropar gemensamt: ”Gör något nu!” Uppmaningen är riktad till regeringen, som nu räknar med en arbetslöshet på nära 12 procent 2011. Sysselsättningssiffrorna är bland de sämsta i modern tid. Alltså massarbetslöshet!
Bland oss som lever med nedsatt rörelseförmåga är ”massarbetslöshet” inget nytt och hittills har ingen regering lyckats få sysselsättningssiffrorna i vår grupp att vara acceptabla. Hur länge ska vi behöva vänta på det?
Vi måste skapa en attitydförändring på arbetsmarknaden till personer med funktionsnedsättning. Vi behöver sätta igång ett långsiktigt arbete som involverar såväl arbetsmarknadens parter, statliga och kommunala myndigheter. Utöver arbetet för tillgänglighet i samhället måste vi inte minst inom vår egen rörelse kraftfullt agera i denna fråga.
Arbete för människor med rörelsehinder måste trots det dystra arbetsmarknadsperspektivet bli en prioriterad fråga för såväl politiker och beslutsfattare.
Vi vet, efter genomförda undersökningar, där bland annat Riksrevisionen varit delaktig, att arbetsgivare rent allmänt är motvilliga till att anställa personer med funktionsnedsättning, men om man väl anställt någon så har man ändrat inställning och blivit mycket positiv.
I vårt land uppskattas vi, som har nedsatt rörelseförmåga, vara cirka 600 000 människor. Vårt problem att vara utestängda från en gemensam arbetsmarknad är alltså inte något minoritetsproblem.
DHR har också under alla år (86!) krävt att människor med funktionsnedsättningar ska ha samma rättigheter och möjligheter att leva som andra, bland annat vad avser rätten till arbete.
Varje människa har rätt att genom arbete bidra till sin egen försörjning och allas rätt till arbete är ett effektivt sätt att bygga ett samhälle där människor med olika erfarenheter och resurser är en tillgång.
Krisen tvingar nu regeringen att öppna plånboken. Nästan 11 miljarder extra är det tänkta försvarsvapnet mot den skenande arbetslös-heten.
Men satsningarna på jobb- och utvecklingsgarantin möts av frän kritik och det är många som anser att man inte får annat för pengarna än möjlighet att framför datorskärmen leta efter de allt färre jobben.
Det är i det perspektivet vi ska se (o)möjligheterna på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättningar. Oberoende av hög- eller lågkonjunkturer och redan innan finanskrisen har det varit i det närmaste omöjligt att få arbete för många i vår grupp – så hur blir då det nu?
Beslutsfattare och alla berörda instanser – tillsammans med oss inom handikapprörelsen – måste nu konkret visa vad som kan göras.
Resultat kan nås genom att förenkla regler på arbetsmarknaden och genom att ge vägledning och stöd till såväl anställda med funktionsnedsättning som till arbetsgivare.
Våra politiker måste dessutom visa en vilja och en ambition att tillskapa arbetsmiljöer och tillgängliga arbetsplatser där människors funktionsnedsättning inte behöver bli ett funktionshinder.
I grunden handlar det om attityd och syn på människor med funktionsnedsättningar.
Det räcker inte med lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet för att nå målet att alla ska ha samma rätt till arbete!
Jahn Strid är ledamot i DHRs förbundsstyrelse
Läs mer:
Örjan Samuelsson: Så här får vi arbetslinjen att gälla alla »
Text: admin