Samverkan med det omgivande samhället blir allt viktigare för forskningen. I EU:s forskningsprogram betonas nyttan för medborgarna. I Storbritannien prioriterar stora fonder den forskning som samverkar med berörda grupper, något som brukar kallas brukarmedverkan.
I Sverige ställer enstaka fonder krav på brukarmedverkan, men det finns i vårt land en utbredd syn på vetenskaplig kvalitet som riskerar att fjärma forskningen från dem som i slutändan ska ha nytta av den.
Metodologisk kvalitet är viktigt, men det som man forskar om måste vara relevant för samhället och medborgarna. Detta gäller för tillämpad forskning i allmänhet och i synnerhet forskning som berör personer med funktionsnedsättning.
Ett sätt att försäkra sig om sådan relevans är samverkan med berörda grupper under forskningsarbetets olika stadier. Det viktigaste stadiet är kanske det första, där själva forskningsbehovet och forskningsfrågorna formuleras. Personer med funktionsnedsättning kan bidra med sin livserfarenhet och peka på områden som behöver mer samhällsorienterande forskning.
Brukarmedverkan kan alltså höja kvaliteten, men kan också ta något längre tid och vara mer kostsamt. Därför bör statliga forskningsråd och andra finansiärer tydligt markera att forskning med brukarmedverkan prioriteras vid tilldelning av medel.
Det är också viktigt att representanter från dem som berörs av forskningen är med och bedömer hur forskningen svarar mot verkliga behov i samhället. Vissa fonder inom funktionshindersrörelsen arbetar så, men trenden i samhället är tyvärr den motsatta. Samhällsrepresentanterna har blivit allt färre i de rum som beslutar om forskningsmedel. Hos till exempel Vetenskapsrådet är det idag enbart forskare som bedömer forskningsansökningar.
För tydlighets skull ska sägas att vi inte är intresserade av otillbörlig påverkan eller styrning av forskningsresultat. Det undergräver drastiskt forskningsresultatens tillförlitlighet och gör dem oanvändbara.
Det är en helt annan sak att ställa krav på samverkan eller vissa perspektiv. Idag är det till exempel självklart att all forskning ska ha ett genusperspektiv. Så vad är problemet med att premiera brukarperspektivet och samverkan med dem som ska ha nytta av forskningsresultaten?
Ingrid Burman, ordförande, Handikappförbunden
Annika Dahlgren Sandberg, professor i psykologi, Göteborgs universitet
Kerstin Möller, lektor vid Hälsoakademin, Örebro universitet och forsknings- och utvecklingsledare i Södermanlands län
Magnus Tideman, professor i handikappvetenskap, Högskolan i Halmstad
Elisabeth Wallenius, ansvarig för forskningsfrågor i Handikappförbundens styrelse
Den här artikeln har följande taggar:
forskning, HSO
Text: admin